JU Magisteruppsats

På de stora universiteten i Sverige finns tusentals människoben. En bit historia från en av de mörkaste epokerna i universitetens historia och som i modern tid blivit ett svårt etiskt dilemma. De anatomiska institutionerna i Uppsala, Lund och på Karolinska institutet samlade under andra halvan av 1800-talet och första halvan av 1900-talet in stora mängder ben, skallar och olika organ inlagda i sprit.
Skelettmaterialen användes sedan för att klassificera och kategorisera människor utifrån deras ursprung, ras och sociala status.
Den svenska rasforskningen försvann med tiden, men inte samlingarna. Vad hände med samlingarna efteråt?
I det här arbetet ger vi en unik inblick i vad som hände med samlingarna efter att de anatomiska institutionerna lades ner på 1990-talet. Genom att gå igenom handlingarna kan vi visa hur en bortglömd del av universitetens historia åter fått liv
och hur den flyttats runt efter att de anatomiska institutionerna lagts ner. Vad hände med samlingarna? Hur har synen förändrats på dem och hur förhåller man sig till
dem idag?
I detta arbete har vi kunnat visa att samlingarna har flyttat på sig mycket. Men vi har också kunnat se att synen på samlingarna har förändrats under åren. På 1990-talet
fanns en vilja att ta avstånd från samlingarna och man värderade dem relativt lågt. På alla tre universiteten valde man att göra sig av med samlingarna. På mitten av 00-talet fick fler aktörer upp ögonen för samlingarna och det är även under den här perioden som ursprungsbefolkningar börjar kräva tillbaka sina förfäder som finns i samlingarna. På senare år har universiteten tagit tillbaka samlingarna och börjat
inventera dessa. Arbetet med att ta fram ny riktlinjer för hur man ska hantera dessa kvarlevor håller också på att tas fram.

De osynliga flickorna
I medierapporteringen av ensamkommande barn är det nästan alltid killar som uppmärksammas. Ofta är det de som tvingas bli soldater och ses som starka nog för en farlig resa över världen. Men även flickor flyr. De gör dessutom en farligare resa. En resa som kan sluta med död, prostitution eller våldtäkt. Så vad kan få dem att göra den
farliga resan?
“Männen ska vid det andra tillfället som de kom till familjens hus ha fört bort och våldtagit systern samt dödat henne och B. Männen har sagt till A att de ska ta henne nästa gång.“
I vår undersökning har vi studerat varför flickor flyr. Vi undersökte detta genom att läsa domar från Migrationsdomstolen. I dessa skrivs det oftast vilka skäl personerna angivit som orsak till deras flykt. Utdraget ovan är bara ett exempel. De berättelser vi där läste kan för många av oss te sig närmast overkliga. Det är berättelser om våld, sexuella övergrepp, flickor som används som bytesvaror och mycket mer.
Många av dessa flickor är nu några av oss, de är svenskar. Och för att ge dem ett ansikte, för att bättre förstå dem, har vi intervjuat fyra flickor som på egen hand har tagit sig till
Sverige.

Många bedömare anser att det råder bostadsbrist i Sverige. I Göteborg uppskattas att cirka 3000 till 4000 nya bostäder behöver byggas varje år. En av orsakerna till att det inte byggs i tillräckligt hög takt är många detaljplaner tvingas genomgå överklagandeprocesser som ofta kan ta ett år i anspråk när flera instanser ska pröva antagandet. Det är närboende och sakägare som har rätten att överklaga.
Detta examensarbete undersöker vad de som överklagat detaljplaner i Göteborgs stad egentligen angett för skäl i sina överklaganden. Vidare undersöks också hur många detaljplaner som faktiskt blivit stoppade på grund av ett överklagande. Perioden som undersökts är 2015 och 2016.
Undersökningen visar att de allra flesta skäl till överklaganden, cirka två tredjedelar, kan sägas utgå ifrån oro för den enskildas situation. Det handlar om exempelvis insyn, skuggning och förändring av närområdet. En tredjedel handlade istället om formella fel i detaljplaneprocessen eller intressen som rör allmänheten. Det överklagande som stoppade en detaljplan handlade om ett formellt fel i beslutet.
Resultatet visar också att det endast var en detaljplan av totalt 96 som stoppades av ett överklagande, även om det vid tidpunkten för undersökningen fanns några processer som ej ännu var avgjorda.

30 år efter att dubbelspåret i Varberg började diskuteras finns flaskhalsen, sträckan med enbart enkelspår, fortfarande kvar. Västkustbanan ska vara en brygga till kontinenten men
hindras av dessa flaskhalsar. Frågan kvarstår varför dubbelspåret dröjt och varför projekt Varbergstunneln skjutits framåt under en sådan lång tid.
Enligt utvalda politiker och tjänstemän i Varbergs kommun finns det fem samverkande anledningar till att projekt Varbergstunneln inte står färdigt idag. En av dessa är nedprioritering från staten.
– Västkustbanan har inte tillmätts högre betydelse än det vi ser idag. Att vi inte har dubbelspår idag har en nationell förklaring, säger kommundirektör Carl Bartler.
I en undersökning från JMG får politiker och tjänstemän från 1990-talet samt 2010-talet berätta sina versioner av händelseförloppet. Undersökningen består av åtta semistrukturerade intervjuer med politiker och tjänstemän i Varbergs kommun.
Genom undersökningen framkom mönster och teman i respondenternas svar, ofta kopplade till partitillhörigheten. De berättar att det finns fem samverkande anledningar till att Varbergstunneln inte står klar idag. Dessa består av en ny miljölagstiftning från 1999, Hallandsåsens tekniska
svårigheter, ett bristande lobbyarbete, en problematisk medfinansiering samt en nedprioritering av projektet från regering och Trafikverk.
– Ett tag var vi nära att gå i mål, men då kom den nya miljöbalken. Det blev mer komplext när den kom. Det skulle jag säga är den viktigaste fördröjningsfaktorn, säger kommunstyrelsens före detta ordförande Gösta Bergenheim.

Dagligen inleds 1 199 djurförsök i Sverige. För att få utföras krävs ett etiskt godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. I vart fjäre beslut under 2016 deltog forskarledamöter i beslut när det fanns koppling till den sökande.
De djurförsöksetiska nämnderna består av forskare och personal inom djurförsök, nämndemän och representanter för djurskyddsorganisationer. Tillsammans väger de djurets lidande mot allmänhetens nytta för att besluta om de etiska ansökningarna om djurförsök. Det var i alla fall det som var tanken när nämndernas beslut blev avgörande 1998. I verkligheten tycks den större gruppen forskare och försöksdjurspersonal besitta makten. Dessutom tycks de delta i beslut om kollegornas ansökningar.
Redan 2000 kritiserades sex av sju djurförsöksetiska nämnder av JO för jäv. Skälet var att forskarledamöterna deltog i handläggningen av etiska ansökningar som kom från samma arbetsgivare som de själva jobbade för. Samma kritik riktades mot tre av sex nämnder 2010. Trots det valde dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandssons att inte ingripa, utan menade att det var upp till nämnderna och ordförandena att ta till sig av kritiken.
I en omfattande genomlysning av samtliga regionala djurförsöksetiska nämnders beslut tagna under 2016 tas för första gången i nämndernas nära 20-åriga historia ett helhetsgrepp på jävsproblematiken. Granskningen visar att rutinerna till viss del följs hårdare idag, men fortfarande deltar forskare på universitet i beslut som kommer från den egna institutionen.

Transpersoner ska ha samma rätt till assisterad befruktning som cispersoner. Ändå finns inte transpersoner som blivit tvångssteriliserade inkluderade i de nationella riktlinjer som finns gällande offentligt finansierad assisterad befruktning.
– Det leder till en stor osäkerhet, både inom vården och hos de berörda när det inte finns klara riktlinjer för vad som gäller för transpersoner, säger Anna Nordqvist, projektledare för
organisationen HBTQ-familjer.
I undersökningen, gjord av JMG, har en enkät skickats ut till alla landsting i Sverige för att reda ut vad som gäller för transpersoner som blivit tvångssteriliserade i reproduktionsvården.
Sammanfattningsvis visar undersökningen att nästan alla landsting skulle erbjuda transpersoner som blivit tvångssteriliserade offentligt finansierad assisterad befruktning – men det finns inga nationella riktlinjer som stödjer detta. Både Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen har tagit fram stödmaterial till landstingen som handlar om vilka regler och riktlinjer landstingen ska
utgå ifrån när det gäller offentligt finansierad assisterad befruktning. Men orden transperson, transsexuell, tvångssteriliserad eller könsdysfori finns inte inkluderade i dessa.
– Rekommendationen utgår från ett medicinskt perspektiv. Vi utgår från biologiskt kön, inte det juridiska perspektivet. Har man ägg så är man biologiskt kvinna, säger Åsa Sandgren Åkerman, gruppchef för avdelningen vård och hälsa på SKL.
Fastän de flesta landsting skulle erbjuda offentligt finansierad assisterad befruktning till transpersoner som blivit tvångssteriliserade finns det utrymme för stor osäkerhet. Många landsting utgår från teoretiska resonemang och är osäkra på hur de skulle hantera frågan. Region Gotland är
ett exempel.
– Men vi skulle inte säga blankt nej. Skulle vi råka ut för det så skulle vi resonera med andra landsting för att få tips och råd. Vi vet inte riktigt hur vi skulle hantera det, säger Åsa Hedqvist,
resursområdeschef på Region Gotland.

Hur jämställd är Göteborgs rockscen?
Hårdrock har länge varit en mansdominerad genre. Men nu diskuteras jämställdhet allt oftare, även inom rockscenen. Vi har undersökt hur besökarna på Göteborgs rockklubbar upplever särbehandling på grund av kön.
Ifrågasättande, tafsande och bröliga män. Så beskriver de personer vi har pratat med den miljö som många kvinnor möter på Göteborgs rockklubbar. Men samtidigt målar de upp en bild av en miljö som är mer accepterande och välkomnande än andra sorters klubbar.
När många andra musikgenres har haft sina egna feministiska rörelser, såsom punkens riot grrrl, dröjde det innan jämställdhet började diskuteras inom den mansdominerade hårdrocksscenen. Tidigare studier har visat på en ovälkomnande miljö för kvinnliga fans på rockklubbar.
Sedan mitten av 90-talet har Göteborg betraktats som en av världens hårdrockshuvudstäder. Med band som In Flames och At the Gates föddes the Gothenburg Sound, vilket satte Göteborg på hårdrockskartan. Under de 25 år som har passerat sedan staden fick en genre uppkallad efter sig har hårdrocksscenen i Göteborg vuxit sig stark. Det finns många klubbar som riktar in sig på just rock.
Vi har pratat med besökare från de tre rockklubbarna Sticky Fingers, Truckstop Alaska och Rockbaren för att ta reda på om de upplever skillnader i bemötande på grund av kön. Alla som vi pratade med upplever att det finns skillnader, men att dessa förekommer överallt och inte är unika för just hårdrocksscenen.

Den 13 februari 2017 meddelade Patent- och marknadsöverdomstolen att internetleverantören
Bredbandsbolaget måste blockera fildelningssajten The Pirate Bay och streamingsajten Swefilmer för sina kunder. Därmed skrevs också ett nytt kapitel i svensk IT- och rättshistoria:
för första gången någonsin ansågs en internetoperatör i civilrättslig mening medverka till intrång i upphovsrätten.
Att hemsidor likt The Pirate Bay blockeras och att internetleverantörer döms för medverkan till upphovsrättsintrång är dock ingenting nytt på varken nordisk eller europeisk nivå. I exempelvis Finland ålades The Pirate Bay med blockering redan 2012. Domstolen hänvisade
tydligt till EU-lagarna i allmänhet och Infosoc–direktivet i synnerhet; därmed tvingades också internetleverantörerna att vika sig. Ett ord i Infosoc–direktivets åttonde artikel kom att spela störst roll i sammanhanget. Ordet mellanhand.
Eftersom svensk och finsk lagstiftning till allra största del utgår från samma ursprungslag, är det intressant att se hur och varför det kommer sig att ländernas lagtolkningar tett sig så olika i liknande frågor. Även i de fall man följt EU–lag, som per automatik står över den nationella motsvarigheten. Finland valde tidigt att ordagrant implementera Infosoc–direktivet i sin egen lag, medan Sverige hänvisade till den självbestämmanderätt man tilldelats av EU och tolkade
översättningen av Infosoc-direktivet på sitt eget sätt. Resultatet blev ordet medverkande.
Syftet med studien är således att med utgång i domen mot Bredbandsbolaget studera, jämföra, analysera och tolka svensk och finsk lagstiftning. Hur har man valt att implementera EU–
rätten i sitt lands lagtexter? Hur har man formulerat sig? Hur ser lagarna ut? Och kommer Sverige bli mer likt Finland i framtiden eller inte?

Migrationsverket bemöter asylsökande HBTQpersoner på helt olika sätt, trots att de sökt av likartade skäl och runt samma tidpunkt. En förklaring kan vara bristande HBTQkompetens,
och att handläggarna har stereotypa föreställningar om de asylsökandes sexuella läggning.
I en undersökning från JMG har åtta asylsökande intervjuats om sina upplevelser av att söka asyl i Sverige. Bland de intervjuade finns flera som upplever sig ha blivit väl bemötta under
Migrationsverkets utredande intervju. Men det finns andra som vittnar om att de fått frågor som de uppfattat som påträngande, att de upplevt handläggaren som okunnig och som känner att de blivit misstrodda av Migrationsverket.
– Det var i stort sett samma fråga om och om igen; hur kan du veta att du är gay? säger en 18årig man från Iran.

De intervjuade vittnar också om att frågor om sexuella handlingar förekommer under intervjun, trots att Migrationsverkets genom sin rättsliga styrning avråder sina handläggare från att ställa den här sortens frågor. Skillnaden mellan de som upplevt sig positivt bemötta och de som varit obekväma i intervjusituationen är främst ifall man uppfattat frågor om sex som påträngande eller inte.

– Vissa frågor handlade om hur många sexuella partners jag haft och på vilket sätt vi haft sex. Det var jätteobekvämt för mig, säger en 35årig man från Ukraina som upplevt sig haft en mycket besvärlig intervju.

Trots JMGs studie har Migrationsverkets HBTQsamordnare Sofia Sjöö fortfarande gott förtroende för myndighetens bemötande av HBTQpersoner.

– Vi har blivit bättre på att ställa den typ av frågor som UNHCR rekommenderar men det syns
fortfarande i besluten att handläggarna ibland förväntar sig stereotypa svar från de sökande, säger hon.

De flesta har någon gång i sitt liv föreställt sig hur det kommer att bli när man är gammal. Nog har de flesta en plan på var någonstans man tänker slå rot och bosätta sig i livets slutskede. Hemmet är en plats att knyta an till. Men så trillar du och sliter av lårmusklerna i benet. Du läggs in på sjukhuset och saknar anhöriga som kollar posten. Bland räkningarna som hopar sig på dörrmattan innanför brevinkastet ligger kanske den viktigaste. Hyresräkningen.

I fjol vräktes 103 personer över 65 år som inte klarade av att betala hyran för sin hyresrätt. I vår undersökning visar vi att hyresvärdar ofta vräker på grund av uteblivna hyresbetalningar ­– och det räcker i regel med en utebliven hyra.

I det tillhörande reportaget ”Gammal och vräkt” får du höra några av de drabbade berätta om var de sov de första nätterna, om hur det kändes att vräkas, om var de bor i dag och varför de inte kunde betala sin hyra.

Runt en tiondel av alla Sveriges invånare är på ett eller annat sätt engagerade i en fotbollsförening.

Det handlar om allt ifrån spelare och ledare till den äldre herre som säljer lotter i entrén med syftet att föreningen ska få in några extra kronor till verksamheten. Den stora majoriteten av dessa personer lägger ner tid och pengar för att deras verksamhet ska gå runt. De flesta av landets fotbollsspelare betalar för att få vara med i ett lag i form av medlemsavgifter, långt ifrån den stjärnglans och de miljoner som byggs upp i media. Men även i den lägsta av serier finns det en aktör som får betalt för sin tid och för sitt arbete. Domaren kommer ofta som en ovälkommen gäst, ett nödvändigt ont för att matchen ska kunna genomföras, dessutom får han betalt. Till och med ganska så bra betalt, vilket gör att vissa krav bör kunna sättas på den som håller i visselpipan.

Men om man stannar upp och tänker till lite finns en helt annan aspekt. Ett lag har mellan 20-25 seriematcher på en säsong, lägg till några försäsongsmatcher och vi kan med god säkerhet säga att ett snitt på 30 matcher/lag om året är ganska nära sanningen. I ett ultimat seriesystem hade det funnits domare som också dömer runt 30 matcher på ett år, men hur ser det egentligen ut? Vissa dömer lika ofta som en spelare har match, det vill säga ungefär en gång i veckan under säsong. Sen finns det de domare som dömer mer, mycket mer. Den domare i Varbergs kommun som dömde allra mest under 2015 dömde över 90 matcher. Tre gånger så ofta som en spelare och ibland mer än en match om dagen. Kan vi då sätta samma krav på kvalitet på denne domare som vi gör på spelarna?

Är det rimligt att en domare som är inne på sin fjärde timme på plan ska kunna hålla samma koncentrationsnivå som en spelare som är inne på sin andra? Spelaren har dessutom oftast förtjänat sin plats genom att prestera bra inför matchen, domaren är ofta där för att det inte finns någon annan som kan göra jobbet.

Vad ska fotbollen göra för att få fler domare? Ja, kanske kan en god ekonomi locka en del. Den domare i Varberg som drog in mest på sin hobby 2015 tjänade över 56,000 kronor på att döma fotboll. Framsteg på planen kan leda till pengar även för en fotbollsdomare.

”Jag sitter ju bredvid hela tiden när de tränar, eller kör min rehab eller tränar skott. Man sitter och ser hela tiden när de blir bättre och jag kan inte ens träna… jag saknar gemenskapen och hur man blir glad av att vinna tillsammans och se när det går bra för lagkamrater… jag kan inte riktigt fatta att jag kommer att bli borta så länge…”

Ida Fredrikson är en av de sju landslagsspelare i basket som drabbats av korsbandsskador mellan januari och maj 2016, fem av dem är tjejer. Själv känner jag till ytterligare två tjejer som skadat sig under samma period. För samtliga väntar över ett år av rehabilitering, en inställd säsong och en betydande ökad risk att drabbas av artros senare i livet.

Ett sätt att minska risken för skador är att göra skadeförebyggande träning. Svenska Basketbollförbundet har tagit fram ett uppvärmningsprogram som heter Basketsmart.

Programmet är utformat med utgångspunkt från den forskning som finns och studier visar att den minskar skaderisken med 50-60 procent. Men i vilken omfattning används den av klubbarna? 267 basketspelande tjejer svarade i en enkätundersökning på frågan ”Hur ofta gör du Basketsmart tillsammans med ditt lag under ledning av er tränare?” och tre av fyra svarade att de gör Basketsmart mer sällan än en gång i veckan, eller aldrig. Fem tjejer av 267 svarade att de gör Basketsmart tre gånger i veckan eller oftare.

Det är uppseendeväckande eftersom samtliga av de sjukgymnaster jag varit i kontakt med hävdar att man vid varje tränings- eller tävlingstillfälle bör göra en uppvärmning som förbereder för just den sport du tänker utöva. Vad beror det på att tränarna låter bli att göra det? Hur ska Svenska Basketbollförbundet går vidare? Se vår reportageserie om du vill veta mer. Här får du också träffa Ida Fredrikson som var mitt uppe i elitseriekval och drömde om EM med ungdomslandslag när knät gav vika. I det inslaget händer också något ganska osannolikt…

Och hur ska man matcha fram en ung baskettalang? När ska man gasa och när ska man bromsa? Vad är viktigast, klubb eller landslag? När John Brändmark skadade knät blev det en väckarklocka för hans klubb Borås Basket.

Antalet svenska tankesmedjor har mer än fördubblats de senaste tio åren. Journalister verkar ha svårt att förhålla sig till de nya opinionsbildarna – ska man alltid låta båda sidor komma till tals eftersom de har politiska åsikter eller är de snarare forskare så att man kan referera till dem som experter? – På ledarplats är vi företrädare för en åsiktsriktning. Det är bättre för oss om man refererar till våra åsikter som fakta, säger Timbros vd Karin Svanborg‐Sjövall och förklarar att de arbetar aktivt för att förekomma mer på nyhetsplats. Vi har undersökt hur svensk dagspress bevakartankesmedjor. Det har vi gjort genom att göra en kvantitativ innehållsanalys av 255 artiklar från 2014 och 2015. Vi har även gjort direktobservationer och Samtalsintervjuer med representanter för smedjorna. För attsjälva erfara hur källkritiska journalister är mot tankesmedjors material har vi skickat ut pressmeddelanden från en påhittad tankesmedja. Examensarbetet har visat att tankesmedjor har ett stort genomslag i media. Själva ordet tankesmedja förekom knappt 300 gånger i svensk tryckt press 2001 men nära 5 000 gånger femton år senare. Dessutom får deras åsikter ofta stå oemotsagda och det är sällan som journalister bemödar sig att upplysa läsaren vilken politisk åsikt tankesmedjorna företräder. Vi ser också exempel på att journalister – främst ledarskribenter – ofta lyfter fram tankesmedjornas material på ett positivt sätt.

Källsortering och lågenergilampor. Ekologiska fruktkorgar och cykelbud. De svenska universiteten samlar hållbarhetspoäng på hög och slår sig för bröstet med sitt miljöarbete. Samtidigt investerar de pengar i en direkt miljöskadlig verksamhet – fossilindustrin. Enligt en undersökning gjord av journaliststudenter vid Göteborgs universitet har sex av sju statliga universitet pengar investerade i bolag som är verksamma fossilindustrin. Världens största oljebolag, Exxon Mobil, har både Linköpings och Luleå tekniska universitet som finansiärer. Och Gazprom, en av världens ledande producenter av naturgas, får även de bidrag från svenska universitet.

Sedan 2009 finns det ett krav på att universiteten i Sverige ska ha en miljöpolicy som tar upp frågan om hur miljöarbete ska bli en naturlig del av universitetets verksamhet. Linköpings universitet skriver i sin miljöpolicy att de har ett ansvar för utvecklingen av en bättre miljö. Umeå universitet ska i sin tur medverka till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling och vara ett miljömedvetet universitet.

Undersökningen, som är gjord på svenska universitets fondinnehav genom anknutet förvaltade stiftelser, visar att majoriteten av skolorna investerar pengar i alla typer av bolag som är verksamma inom petroleumindustrin. På listan över universitetens placeringar hittas allt från utvinnare av råolja till petrokemiska fabriker, något som alltså inte verkar gå emot universitetens hållbarhetstänk.

Om man jämför en kommun med ett aktiebolag är kommunchefen kommunens vd. Kommunstyrelsen är bolagsstyrelsen och kommunfullmäktige aktieägarna. Vd:n genomför det som styrelsen beslutar. På samma sätt fungerar det i kommunen. Kommunchefen är alltså en person med mycket makt och ansvar.

Kanske är den personen en av de mest intressanta att granska då hen har stor makt över kommuninvånarna men samtidigt inte är folkvald. Kommunchefen blir den som har tjockast cv. Eller kanske den som kommer bäst överens med kommunstyrelsen.

Eftersom kommunchefen är en person som är av högsta allmänintresse har jag granskat kommuncheferna i Jönköpings län. Jag har bland annat tagit reda på vad de tjänar, var de bor och om de sitter i bolagsstyrelser.

Resultatet av min undersökning blev snabbt intressant. Efter en sökning på kommunchefernas adresser såg jag att endast 4 av 13 kommunchefer bor i kommunen där de arbetar. Längst till jobbet har Jönköpings kommunchef som bor i Göteborg, med 15 mil till jobbet. Han tjänar också mest av kommuncheferna i länet, 101 000 kronor i månaden. Det är nästan 20 000 kronor över medellönen för kommunchefer.

När jag undersökte vilka bolagsengagemang kommuncheferna hade, tog granskningen en vändning då jag såg att Gnosjös enda kommunala bolag hade en styrelse endast bestående av män och en vd som också var man. Detta bryter mot kommunens egna jämställdhetsplan.

– Det är väl kompetensen som har styrt och det är väl inga kvinnor som har sökt. Vi har ingen diskriminering mot kvinnor, säger Arne Ottosson (M), kommunstyrelsens ordförande. Men vad spelar det egentligen för roll var en kommunchef bor eller vad hen tjänar? Det mest rimliga svaret på den frågan är skattepengar. Det handlar om personer som arbetar i offentlig verksamhet och vars löner och förmåner betalas av kommuninvånarna.

Gles- och landsbygdens avfolkning Affärer slår igen. Statliga verk flyttas till storstäder. Ungdomar lämnar för studier. Kvar blir en landsbygd med en allt större andel äldre. Vilka problem ställs en kommun inför när befolkningen minskar, och hur arbetar lokalpolitiker med problematiken? Följ med på en resa i fem delar. Vi har granskat kommunerna i Västra Götaland. Av regionens 49 kommuner har 17 stycken tappat invånare det senaste decenniet. I denna artikelserie reder vi först ut vilka problem kommunerna som tappar invånare ställs inför och låter kommunstyrelseordföranden i respektive kommun berätta om hur de handskas med problemen. Vi låter även Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Jönköping International Business School, kommentera uppfattningarna som kommunerna har, kopplat till det minskade invånarantalet. I del två besöker vi Gullspång som upplever ett stort problem med att ungdomar flyttar därifrån för att sen aldrig flytta tillbaka. Vi träffar Ann-Charlotte Svensson och Pia Helge som är engagerade i föreningslivet och som under flera år jobbat med ungdomar. Vi får även möta 24-åriga Julia Dahlman som nyligen flyttat till Gullspång och öppnat en frisörsalong. Hon vittnar om ett gott klimat för en ung företagare. Men vad gör politikerna i Gullspång för att locka nya invånare till kommunen? Detta frågar vi kommunstyrelsens ordförande Carina Gullberg. I del tre reder vi ut vad de 17 kommunerna i Västra Götaland har för strategier för att motverka avfolkningen. Gör de överhuvudtaget någonting? Och gör de rätt saker? Vår undersökning visar att många kommuner satsar på marknadsföring för att locka till sig nya invånare. Vi låter Thomas Niedomysl, kulturgeograf vid Lunds universitet, svara på vad som fungerar enligt hans forskningsresultat. I del fyra tar vi reda på vad Västra Götalandsregionen gör för sina kommuner. Och vem det är som har ansvaret för att landsbygden inte ska avfolkas. Jane Boyton och Suzanne Zetterberg Jensen från Västra Götalandsregionen berättar vad som görs från regionens håll för att hjälpa kommunerna. Vi avslutar artikelserien med en analyserande text där vi tänker fritt kring problematiken med kommunernas minskade invånarantal.

Selfien – Fotofenomenet som alla älskar att hata Selfien som fenomen är inte bara stort, det är enormt. Trots att selfies tas av folk i alla åldrar verkar dess popularitet hos unga få vuxenvärlden att drabbas av både oro och moralpanik. I det här reportaget utforskar vi hur unga själva resonerar kring selfiens för- och nackdelar eftersom deras röster så sällan lyfts fram. Hur upplever de själva att bilderna påverkar deras välmående? – Jag är allra mest rädd för elaka kommentarer när jag lägger upp en ny bild, eftersom jag inte vet hur folk ska reagera, säger 13-åriga Sofia. Hon är en av de 332 högstadieelever från Västra Götaland som har svarat på JMG:s enkätundersökning om hur ungdomar använder sig av selfies och hur de tänker kring betydelsen av likes, utseende och press. För en del är den respons man får på sina publicerade selfies avgörande för om man låter bilderna ligga kvar eller om man tar bort dem. Vi har träffat några högstadieungdomar som berättat för oss hur de ser på selfien och hur den har påverkat deras vardag och välmående. Deras berättelser hjälper oss att förstå hur selfies kan leda till mycket positivt, men också slå tillbaka negativt. Enkätens resultat och intervjuer med ungdomarna visar på att selfies är ett komplext fenomen. Det kan fylla en viktig social funktion och erbjuder en frihet att själv få styra vilken bild man ger av sig själv. Samtidigt innebär det för vissa en oro och ständig beredskap på att få ta emot kritik och elaka kommentarer. Myntet har två sidor, selfien har fler.

Ska du börja skriva uppsats? Har du kanske redan börjat? Eller började du förra året och borde varit klar för längesen? Om du blir klar med kandidatuppsatsen i tid beror delvis på vilken utbildning du läser. Det visar en undersökning av studieresultat för 1 726 studenter på Göteborgs Universitet. De som pluggar på Sahlgrenska akademin blir klara med sina uppsatser snabbare än de som pluggar på Naturvetenskapliga fakulteten. Ordföranden i naturvetarsektionen på Göta Studentkår, Peter Wejmo, tycker att det är ett problem. − En c-uppsats ska ju ta lika lång tid oavsett vilken utbildning du läser, säger han. Den institution i undersökningen där flest uppsatser drar ut på tiden är Institutionen för biologi och miljövetenskap. Trots att man genomfört förändringar för att få fler studenter att bli färdiga så är det fortfarande många som inte blir det. Jag har träffat ansvarig på institutionen och pratat med studenter som själva blivit försenade med sina uppsatser för att försöka ta reda på vad det beror på. Men jag har också pratat med personer från

1994 arrangerades de XVII olympiska vinterspelen i Lillehammer i Norge. Den lilla staden i centrala Norge blev då helt plötsligt centrum för världens uppmärksamhet och fick arenor för många miljoner norska kronor. Kritiska röster menade att Lillehammer var för litet för att förvalta de anläggningar som byggdes med statliga medel, medan andra menade att staden skulle blomstra. Två decennier senare kan man se resultatet, Lillehammer är fortfarande en slumrande småstad men arenorna används och turismen har ökat. Vi har undersökt offentlig statistik över turism, högre utbildning och befolkning för att se om det fått de effekter som man ville. Samtliga dessa områden har haft en positiv utveckling sedan 1994, men enligt forskaren Jon Teigland är effekterna överdrivna och kan delvis förklaras med andra faktorer. På plats i Lillehammer har vi besökt anläggningar och pratat med ansvariga politiker, forskare och representanter från turistnäringen. De ger en annan bild än Jon Teigland. Sedan 1994 har Lillehammer definierats av OS och staden vill söka OS igen. Det här reportaget och sidotexterna är en lägesrapport för hur det ser ut i Lillehammer 2015 med bakgrund av OS som ägde rum för drygt tjugo år sedan.

Tillgång till tolk är en viktig samhällsservice inom många områden (Molander, 2010). Tolken ser till att kontakten mellan de som inte förstår språket och olika myndigheter fungerar. Det kan vara under ett läkarbesök, under en rättegång eller vid en asylansökan hos Migrationsverket. Och det är Kammarkollegiet som kvalitetssäkrar tolkar genom ett auktorisationsprov för att se till att de håller god kvalitet. Men hur svårt är det egentligen att auktorisera sig som tolk? Och klarar svenska tolkar svenskan? Från och med hösten 2014 testas tolkar i svenska språket, grammatik och språkuppbyggnad. Hur går det för dem? Och hur stora krav ska man egentligen ställa på en tolk? I den här undersökningen har jag tittat på provresultat från auktorisationsprovet för tolkar och granskat tolkbranschen utifrån olika perspektiv. Granskningen visar att det finns stora skillnader i kunskaper hos provdeltagarna och att vägen till auktorisationsprovet inte alltid är så enkel. Det är många parter involverade i och ansvaret är delat. Enligt många av de sakkunniga jag talat med är anledningen till problemen framför allt att yrket har låg status. Och politikerna, de lyser med sin frånvaro. Ingen vill ta i den heta tolkfrågan. Man blundar och hoppas på det bästa.

Svenska räkfiskare fuskar systematiskt. För att få mer betalt kastas små räkor i havet, trots att det är olagligt. Det visar vår granskning. Och frågan är om politiker och ansvariga myndigheter egentligen har gett dem något val. – Det är aldrig någon som har trott att räkan är utrotningshotad. Det är möjligvis media som har lagt fram det så, säger WWF:s fiskeriexpert Inger Näslund när vi ses på Swedish Maritime Day i april 2015. Så vad är det egentligen alla bråkar om? För drygt ett år sedan gav Världsnaturfonden nordhavsräkan rött ljus i sin fiskguide. Det var misstankar om överfiske, dåliga beståndsuppkastningar och systematiskt utkast i svenskt fiske av mindre räkor som låg bakom. Fiskarna fick dock snabbt sitt stöd av dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandsson som berättade att han skulle fortsätta avnjuta av den västkustska delikatessen. Sedan dess har det förts en förvirrad offentlig debatt om hur det egentligen står till med nordhavsräkan. En debatt som knappast dämpats av att myndigheter givit tillsynes motstridiga besked om nordhavsräkans tillstånd. Men bakom frågan om hur det står till med räkan döljer sig en helt annan konflikt. Danska fiskare påstår att de svenska fiskare systematiskt kastar tillbaka småräkor – döda – i havet, för att få mer betalt för fångsten. De påstår att svenska fiskare bryter mot lagen. Vi har kartlagt svenskt och danskt räkfiske med hjälp av uppgifter från de ansvariga myndigheterna i de båda länderna för att ta reda på om det finns belägg för danska fiskares anklagelser om olagligt utkast i svenskt räkfiske. Vår undersökning visar en skillnad mellan länderna som är så stor att den inte kan förklaras av hur fisket bedrivs, när det bedrivs eller var det bedrivs. Vi har djupdykt i en bransch som å ena sidan inte vill erkänna att det finns ett problem med utkast och å andra kräver åtgärder för få bort det.

I oktober 2013 lade den styrande Aberegeringen fram ett lagförslag som skulle tillåta den japanska regeringen att hemligstämpla försvarsinformation. Förslaget presenterades för Japans parlament där den också blev godkänd i december samma år. Sedan går det fort. Den trettonde december 2013, endast en dryg vecka efter att förslaget först blivit godkänt fattar parlamentet beslutet att anta lagen och att den ska gälla från december året därpå. Under denna period har demonstrationer genomförts i protest mot den nya lagen och i förhoppning att parlamentet skulle välja att avbryta lagstiftningsprocessen. Sekretesslagen har fått stort utrymme i amerikansk media där den nästintill uteslutande kritiseras för att bland annat begränsa den undersökande journalistiken. Enligt flera av Japans ledande dagstidningar skulle lagen tillåta nästintill obegränsade möjligheter att hemligstämpla vilken information som helst. Opinionsundersökningar genomförda av bland andra den japanska dagstidningen Asahi Shimbun visar att japaner är kritisk inställda till sekretesslagen men även missnöjda med japansk massmedia som redan nu spelar en alltför passiv roll i återspeglingen av nyheter. Anhängare till lagen menar att skyddet mot spioneri blir starkare och att utbytet av känslig information med nära allierade, såsom USA skulle underlättas. Men kan det finnas andra syften bakom? Kan den utökade sekretesslagen på sikt även innebära ett hot mot pressfriheten i landet?

The trafficking of young African footballers is on the rise. Every year thousands of children make their way to Europe in the hope of becoming the next footballing superstar. Yet the majority of these players will end up on the streets of Europe’s cities, abandoned by so-called agents who have promised so much and delivered so little. But what are the personal stories behind this illegal trade in humans?
I have carried out interviews with those who are directly connected to this international crime. I have spoken to Fabrice (not his real name) to find out first-hand what happens to a victim of trafficking and have interviewed Jean-Claude Mbvoumin, president of the anti-trafficking organisation Foot Solidaire, to see what is being done in the fight against the problem.
The football world also adds their opinions in interviews with BK Häcken’s Sporting Director, Sonny Karlsson, and Swedish ‘super-agent’ Patrick Mörk, and world football’s governing body FIFA outlines its position on the matter.
The outcome is a sometimes distressing insight into a side of world football that many are unaware exists, an ugly blemish on the beautiful game. The investigation uncovers that it is far from simply being a matter for football’s executive committees, but one for governments and other international authorities, and proves the point that it is a problem that concerns us all.

Av Vings, Fritidsresors och Apollos hotell på svenskön Phuket tillåter nio av tio prostituerade på rummen. Och tjänar pengar på det. – Ja sir! Vi tar bara betalt 1000 baht, varje natt! säger receptionisten på ett av dem. Phuket har länge varit en favoritdestination för svenska barnfamiljer och tillsammans har de tre resejättarna 90 samarbetshotell på ön. 81 av dem tillåter prostituerade på rummen. Under tre veckors tid har vi rest vi runt på Phuket, besökt svenskhotellen och utgett oss för att vara sexköpare. Av 90 hotell besökte vi 70, resten mejlade vi. Men både på plats och i mejlkorgen fick vi nästan alltid samma svar: Det går utmärkt att ta med sig en prostituerad till rummet. Majoriteten av hotellen, sju av tio, tjänar dessutom pengar på prostitutionen. De tar alltifrån 400 till 3000 baht (80-600 SEK) extra per natt om man vill ta med sig en prostituerad. På vissa hotell lönar det sig dock att vara snabb – Angsana Laguna Phuket låter via mejl meddela att: – Om du tar med en prostituerad tjej i två-tre timmar tar vi inte betalt, om hon stannar hela natten kostar det 2849 baht (570 SEK) extra per person och natt.

EU-valet är ett val som ofta hamnar lite i skymundan. 2009 utnyttjade inte ens varannan svensk sin möjlighet att rösta. Men i den här granskningen lägger vi inte fokus på Sveriges befolkning som helhet. Genom att bläddra igenom flera hundratals röstlängder i Göteborg, Borås, Trollhättan, Vänersborg och Dalsland, har vi kunnat kontrollera om 426 av våra västsvenska kommunpolitiker brydde sig om att rösta i förra valet. Flest röstskolkare hittade vi i Bengtsfors där hela sex ledamöter av 34 valde att ligga hemma på soffan under valdagen. En politiker ”hade någonting bättre för sig” medan en annan inte visste vad valet handlade om – eller när det infaller. I Vänersborg kallade en politiker EU-parlamentet för ”en lekskola för korrupta politiker”. Orsakerna till röstskolk har varit flera, men att Bryssel känns långt borta, att man inte är så insatt och att man inte känner sig engagerad är återkommande ursäkter. Enligt Sören Holmberg och Folke Johansson, statsvetare och valforskare på Göteborgs universitet, innebär det låga valdeltagandet ett legitimitetsproblem för Europaparlamentet, vilket är långt ifrån önskvärt i en demokrati. Man har även kommit fram till att det låga valdeltagandet missgynnar vissa partier, exempelvis Socialdemokraterna, medan det gynnar andra, som till exempel Folkpartiet och Sverigedemokraterna. I nedanstående rader kan du läsa om politikerna som väljer att röstskolka, trots att merparten av besluten som de tar i kommunen från börjar kommer genom direktiv från Bryssel.

Skolfrågan har seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna inför riksdagsvalet i september. Men medan politikerna grälar om Pisa-mätningar och lärartäthet finns det en fråga som gått relativt obemärkt förbi, trots att den varje år berör en allt större del av Sveriges skolbarn. Läsåret 2012-2013 fick ungefär 99.000 barn grundskolebarn modersmålsundervisning i skolan. 85.000 barn deltog inte. Trots att både forskare och myndigheter pekar på stora fördelar med modersmålsundervisning finns det allvarliga brister i systemet. Vår undersökning visar på stora skillnader i hur modersmålsundervisningen fungerar runtom i Sveriges kommuner. Vi har frågat kommunerna om hur de informerar om möjligheten till undervisning, om de erbjuder pedagoger i förskolan som talar barnens språk och om hur de lyckas rekrytera lärare. Trots att lagen ger barn rätt till undervisningen får många barn gå helt utan, lärare förpassas till obekväma deltidstjänster och tydliga regelverk saknas på många punkter. Skolverket varnar att det blir en större brist på utbildade modersmålslärare i takt med att de går i pension utan att tydliga utbildningar finns för nya lärare. Samtidigt ökar antalet barn med andra modersmål än svenska kontinuerligt. 23 procent av alla barn i grundskolan var 2013 berättigade till modersmålsundervisningen, enligt Skolverket. För de nationella minoritetsspråken, som genom svenska avtal med Europarådet har en särskild ställning, är läget samma. Gång på gång har Europarådet kritiserat Sverige för brister, trots detta vittnar utredare för oss om att ny kritik är att vänta och att utbildningsfrågorna är i fokus för den kritiken. Undersökningen är viktig därför att frågan om modersmålsundervisning berör en allt större del av vårt samhälle och när det brister drabbar det en grupp som kan ha svårt att hävda sin rätt. Därför är det viktigt att frågan lyfts, och att någon vänder även på de stenar som ofta låts ligga kvar.

Den 19 maj förra året utbröt kravaller i Stockholmsförorten Husby. Medierna rapporterade om stenkastande killar och statsminister Fredrik Reinfeldt pratade om ”unga, arga män”, och bland alla som gripits, åtalats och dömts i samband med kravallerna finns det inte en enda tjej. Därför uppstod frågan – vad gjorde tjejerna? Vi har träffat tio tjejer som bor i Kista, Husby eller Akalla för att få höra deras berättelser, hur de ser på kravallerna och varför de valde att stanna hemma. En av dem var Caroline Paredes som bor i Kista. – Jag var inne för det mesta för mina föräldrar var ju väldigt oroliga för det som hände, säger säger hon. Hennes och de andra tjejernas berättelse visar på en verklighet långt ifrån från kravaller och upplopp. Gymnasiebehörigheten i stadsdelen Rinkeby-Kista har i många år legat långt under snittet i Stockholm. Det är endast 77 procent av ungdomarna i området går ut med godkända grundskolebetyg, jämfört med snittet i Stockholm som ligger på 89 procent. Men bland de tjejerna vi har pratat med ser det annorlunda ut. – Killar kan ju bli många yrken bara genom att gå på gymnasiet men vi har inte så många val. Tjejer söker utbildningen som en väg att komma ifrån den situation eller den levnadsstandarden som erbjuds dem, säger genusvetaren och pedagogen Caroline Berggren. Tjejerna och killarna rör sig i mångt och mycket på olika plattformar i området. Killarna tar plats ute på gator, torg och fritidsgårdar. Medan tjejerna träffas hos varandra eller stannar hemma och pluggar på kvällarna. Därför har grupper som Street Gäris och Tjejforum som startats, för att ge tjejerna en plats att mötas på. – Ju mer man satsar, det är såklart ingen garanti för framtiden, det är ingen garanti för att få jobb men jag känner att det ändå är bättre att satsa nu än inte göra det, det förbättrar chanserna för bättre jobb i framtiden, säger Caroline Paredes.

Villkorlig dom med samhällstjänst är Sveriges tredje vanligast straffpåföljd. Den är billig, human och få personer återfaller i brott. Det här reportaget handlar om personerna som hjälper till så att samhällstjänst kan ge alla de här positiva effekterna, nämligen kontaktpersonerna på verksamheterna där dömda placeras för att arbeta. Genom att göra telefonintervjuer med drygt 60 verksamheter i Västsverige så har vi försökt skildra hur kontaktpersonernas syn på sin roll och sitt ansvar som arbetsledare ibland skiljer sig från kriminalvårdens syn. Vår undersökning visar på ett stort engagemang från kontaktpersonernas sida, ett engagemang som inte uttryckligen efterfrågas av kriminalvården. En del av kontaktpersonerna i vår undersökning lägger ner mycket tid på personerna de tar emot, de samtalar, stöttar och arbetsleder. Några av dem efterfrågar också utbildning för att kunna bemöta och stötta klienterna på ett bra sätt. Som det ser ut nu får verksamheterna ingen ekonomisk ersättning som motivation för att arbetsleda personer som gör samhällstjänst. Samtidigt som samhällstjänstdomarna ökar föreslår också den senaste påföljdsutredningen förändringar som kan möjliggöra att ännu fler kan göra samhällstjänst i framtiden. Vi frågar oss därför: Hur länge kommer påföljden samhällstjänst kunna bäras upp av dessa ideella krafter innan bördan blir för tung?

Svenska konstskatter i fara Tusentals verk försvunna i landets kommuner Skulpturer i skolkorridorer och tavlor på tjänstemannarum. Vår offentliga konst, finansierad av skattepengar, är ett museum dit ingen behöver lösa inträde. Men konst för miljarder riskerar att gå förlorad och antalet försvunna verk är alarmerande. Kontrollen över kommunernas konstsamlingar brister på flera punkter. Enligt vår enkätundersökning som skickats till samtliga 290 kommuner, är det mer än tredjedel av de 192 som svarade som inventerar sällan, och inte har sett över sin konstsamling på fem år eller mer. Elva kommuner vet inte ens när konsten senast setts över. Många vet heller inte hur mycket konst som saknas. Enligt vår undersökning slarvas en del bort, hamnar i förråd och glöms bort, eller stjäls. – Det är vårt gemensamma kulturarv, man ska vara rädd om det, säger Jan Dahlqvist, som är konstarkivarie i Göteborg. Ett intressant exempel är Stockholm som i dag saknar 6 700 verk av 32 000. – Jag vill inte bagatellisera det, men man måste sätta det i ett 120-årsperspektiv. Det mesta är inte stulet, en del har av olika skäl och kanske står på en vind eller i en källare, säger Monika Wallin som är konstantikvarie i Stockholm. I både staten och i Svenska kyrkan finns lagstadgade riktlinjer för hur konst och kulturföremål ska ses över och inventeras. För kommunerna saknas sådana och det är upp till varje kommun att ta hand om sin konst. Men i många kommuner brister det. Varför?

Sedan 2008 har regeringen lagt över en miljard kronor på satsningen Sverige – det nya matlandet. Satsningen ska lyfta svensk mat till samma internationella höjder som den franska och italienska i en tid då svensk livsmedelsproduktion går på knäna. Till sin hjälp har landsbygdsministern ett expertråd som ska vägleda skutan i rätt riktning. Men kritiken har varit hård. Oppositionen kallar det för ett PR-jippo och andra ironiskt för Pratlandet. Är Matlandet verkligen räddningen för svensk livsmedelsproduktion eller ett forum för inbördes beundran mellan lyxkrögare och kändiskockar?

De är unga eller gamla, funktionsnedsatta och utrikes födda och de får inte en krona från staten. Mer än var tionde inskriven i Fas 3 saknar ersättning. Samtidigt får deras arbetsgivare 5000 kr i månaden och gratis arbetskraft. Fas 3, sysselsättningsfasen är Sveriges största arbetsgivare med över 35,000 inskrivna. En majoritet av deltagarna får en ersättning från försäkringskassan men gruppen ersättningslösa växer. Riksdagen beslutade juni 2011 att inskrivningarna i Fas 3 skulle upphöra omedelbart. Men istället för ett stopp har antalet inskrivna ökat med över 20 procent och de ersättningslösa har mer än fördubblats. Vid årsskiftet var nio av tio under 25 år i Fas 3 utan ersättning. En grupp unga människor som knappt satt sin fot på arbetsmarknaden. Högst andel ersättningslösa finns i län som Jämtland, Gävleborg och Kronoberg, medan Värmland, Halland och Uppsala klarat sig bättre. 1,5 miljarder betalades ut till arbetsgivarna inom Fas 3 förra året för att ta emot gratis arbetskraft. Oppositionen i riksdagen vill riva upp och förändra reformen medan regeringen vill fortsätta på den inslagna vägen. – Jag tvivlar faktiskt på att politikerna själva tror att det här fungerar. Det här är mer ett sätt att visa att man faktiskt gör något samtidigt som det får inte kosta för mycket, säger Mattias Bengtsson, sociolog som kartlagt svenskt arbetsmarknadspolitik.

I september 2013 samlades runt 200 thailändska bärplockare i protest på en grusparkering i Umeå. Trots att de plockat bär sex dagar i veckan under nästan två månader hade bärplockarna inte fått någon lön. För att finansiera resan till Sverige hade många av dem tagit stora lån i hemlandet och om de återvände de till Thailand utan pengar att kunna betala lånen med så skulle deras mark och bostäder beslagtas. Pressen blev så stor att en av de strejkande bärplockarna hängde sig inne på en toalett. Det är inte första gången bärplockare blir lurade på sina löner. Varje år kommer tusentals fattiga risbönder från Thailand till de svenska bärskogarna i tron om att tjäna pengar som motsvarar flera årslöner i deras hemland. Men i många fall slutar historien mindre lyckligt. Under decennier har media rapporterat om bärplockare som arbetat hårt från morgon till kväll, tvingats bo under miserabla förhållanden och fått åka hem till Thailand med knappt någon förtjänst alls. Varför återupprepas skandalerna år efter år? Och vem bär ansvaret för att det i höstas gick så långt att en bärplockare tog sitt liv?

Förvaltningen Kultur I Väst har i uppdrag från Kulturnämnden att främja kulturen i Västra Götaland. 80 miljoner i skattepengar går varje år till förvaltningen så att de på bästa sätt ska kunna bedriva sin verksamhet. Sedan flera år tillbaka har förvaltningen skakats av interna problem. Ledningen har anklagats för att mobba och frys ut medarbetare och förvaltningschefens förtroende sjunker för varje år. Detta har resulterat i att skattepengar och värdefull tid går åt till konflikthantering och omorganisationer istället för att främja kulturen. Våren 2012 kom en medarbetarenkät som visade att personalen mådde dåligt och ledningen beskrevs som handlingsförlamad. Politikerna i styrelsen tillsammans med förvaltningschefen lovade bättring och satte igång ett arbete för att lösa problemen inom förvaltningen. Jag har genom djupintervjuer, interna dokument och den senaste medarbetarenkäten granskat om arbetet för att komma till rätta med arbetsmiljön och de organisatoriska problemen har fått effekt. Jag har också granskat politikerna och tittat på hur väl de följt arbetet och om de idag fortfarande har förtroende för att det finns en lösning. Kulturen är oerhört viktig för regionen och för många människor. Hur länge ska en offentlig förvaltning få kosta skattebetalarna pengar i omorganisationer och interna problem. Varför är det ingen som agerar?

Både på de politiska redaktionerna och de statsvetenskapliga institutionerna finns en bild av att statsvetaren är ett allt vanligare inslag i svenska medier och att statsvetarens mediala roll har förändrats. Genom att undersöka förekomsten av uttalanden från statsvetare i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TT, Aftonbladet, Expressen, Göteborgs-Posten, Sydsvenskan och Metro under de tre första månaderna mellan åren 2003 och 2013 har jag kunnat konstatera att det skett en ökning.

Motståndarna till och förespråkarna för genmodifierade grödor har följts åt som de bästa fiender genom åren. Ibland har ena sidan haft övertaget och ibland den andra, och sällan lyckas de komma överens. Vi valde att gå in i debatten melan forskarna och miljörörelsen; ullkoftorna och labbrockarna, för att ta reda på varför lägren var så låsta.

Bemanningsföretagens inhoppare har de mest osäkra jobben i en ryckig bransch. Ibland ringer telefonen varje dag. Ibland kan den vara tyst i veckor. Ben Sjöberg jobbade dubbla pass på bemanningsföretaget Temp Team. Ändå fick han vända på kronorna för att få ekonomin att gå ihop.

Inledning: Varje år samlas tiotusentals människor för att heja, springa eller förbanna sig över den heligaste av löparfester, Göteborgsvarvet. Vi har undersökt det populära evenemanget.

Vad kan den personliga tränaren egentligen? Det blir allt vanligare att ta hjälp av en PT för att nå sina träningsmål. De peppar, pushar och vägleder dig i gymdjungeln. Men vad kan de egentligen om anatomi och skaderisker? Vår undersökning visar på tydliga kunskapsbrister hos de personliga tränarna.

Tv4:s Fuskbyggarna gör program som har anmälts, kritiserats och fällts av Myndigheten för radio tv, vid ett flertal tillfällen och Yrkesetiska nämnden har gått ut och kritiserat programmet för deras återkommande användning av dold kamera och överraskningsintervjuer. Och i TV3-programmet Stalkers blir personer som lider av förföljelsesyndrom konfronterade framför kameran trots att det kan få allvarliga konsekvenser både för stalkern och de människor man säger sig vilja hjälpa.

Studien är ett uppdrag för Stampen Media Group (forts. benämnt som Stampen), som står i en föränderlig tid. För två år sedan startades ett outsourcingprojekt av all IT hantering inom Stampen, för att förvalta projektet skapades en avdelning som heter CIO-kontoret. Syftet med projektet är att kartlägga kommunikationsflödet mellan CIO-kontoret och bolagen inom Stampen.

Julias dåvarande man misshandlade henne med en livrem. Emil omringades och misshandlades av en grupp ungdomar på en fest. Båda fick skadestånd utdömda av en domstol men såg aldrig röken av några pengar. I kontakten med myndigheterna vars uppgift är att hjälpa dem, gick något fel. Av olika skäl, bland annat brist på information och språkförbistring, skickade de aldrig in de blanketter som krävs till myndigheterna. De föll ur systemet.

Det finns många sätt att delta i samhällslivet, ett är att lämna hemmet en kväll och gå ut på krogen för en öl eller kanske en middag. Men det är inte för alla, för rullstolsburna personer är utbudet i centrala Göteborg tämligen begränsat. 258 krogar har undersökts och hela 80 procent svarar att de har hinder som mer eller mindre utestänger personer i rullstol.

För fjärde gången på en vecka ringer samma nummer på mobilen. Du vet att det tillhör en telefonförsäljare, eftersom du redan artigt avböjt erbjudandet om nytt elavtal. Men hur har säljaren fått tag i ditt mobilnummer? Det har vi tagit reda på.

Syftet med mitt exjobb var att undersöka kvinnliga brandmäns arbetssituation i Västra Götaland.

Svensken dricker 50 liter starköl per person och år enligt Statens folkhälsoinstitut. Vissa av dessa köpes på Systembolaget och några av dem slinker naturligtvis ner i strupen på en uteservering eller nattklubb. Men vad betalar vi egentligen för på krogarna?

En av tre niondeklassare har skolkat från gympan. Och nästan hälften har hittat på ursäkter för att slippa vara med. En enkätundersökning gjord med högstadieelever på tio skolor i Göteborg visar att många elever känner obehag i samband med idrotts- och hälsalektionerna. I läroplanen kan man läsa att idrottsundervisningen i skolan ska främja en god folkhälsa, och hjälpa alla elever att hitta en motionsform som passar just dem. I praktiken känner många elever sig utanför och otillräckliga. Det finns även stora skillnader mellan hur tjejer och killar trivs på gympan. Nästan dubbelt så många tjejer som killar har känt obehag i samband med undervisningen, och tjejerna skolkar även mer än killarna.

Vi har valt att undersöka hur svenska livsmedelsproducenter anser att matbutikernas egna märkesvaror, EMV, påverkar dem. Ica, Coop och Axfood har en helt dominerande ställning på den svenska livsmedelsmarknaden, och med sina egna varor har de kunnat öka sitt inflytande ytterligare. I takt med att EMV breder ut sig allt mer i butikshyllorna så får de dessutom mer klirr i kassan. Men det är inte kedjorna själva som tillverkar de här varorna. Det gör redan etablerade producenter, allt från marknadsledare som Scan till små företag på landsbygden som vid sidan av sin vanliga produktion gör varor åt kedjorna. Vi tror att många konsumenter är omedvetna om EMV-varornas ursprung, men eftersom mat är något alla konsumerar dagligen så borde det rimligtvis intressera många. Genom att intervjua ett stort antal producenter har vi försökt skapa en bild av de nya villkoren på matmarknaden. Flera EMV-tillverkare vittnar om en situation med otrygga avtal, osjyssta förhandlingsmetoder, dålig lönsamhet, och en orättvis maktfördelning. Andra tycker att utvecklingen är positiv. Gemensamt för dem alla är att det är en helt ny verklighet som de på ett eller annat sätt måste förhålla sig till. För att ge en bredare bild av denna nya verklighet har vi även intervjuat representanter för bland annat Konkurrensverket, Livsmedelsföretagen och Centrum för konsumtionsvetenskap i Göteborg, samt låtit de tre matjättarna ge sin bild av saken.

Ett examensarbete om de flickor som lovades skydd men tappades bort på vägen och om systemet som låter det ske. Runt om i Sverige finns det skyddade boenden där unga flickor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck kan få hjälp och skydd från familjen som skadar dem. Flickorna placeras ofta enligt Lagen om Vård av Unga som säger att socialtjänsten tar över vårdnad och ansvarar för deras välbefinnande. Trots det tillåts flickorna återvända hem till familjen, när de i tvivlande stunder inte klarar av pressen och isoleringen. Väl hemma ser vi exempel på hur flickorna blir bortgifta utomlands, misshandlade, våldtagna, förtryckta och även mördade.

Våra tre storstadskommuner har inte gjort en enda ansökan om tvångsförvaltning av hyresfastigheter under de senaste femton åren. Trots att det står i Bostadsförvaltningslagen att det är kommunen och organisationer av hyresgäster som kan det. Istället är det i stort sett bara Hyresgästföreningen som tar på sig det ansvaret. I den här undersökningen tar jag reda på varför det är så.

Nederländerna är idag ett av världens mest tätbefolkade länder. Allt fler holländare väljer att emigrera från trängsel, höga huspriser och luftföroreningar. Emigrantmässor runt om i landet lockar tusentals besökare. En del av dem hamnar i Sverige, där avfolkningen av landsbygden och småstäderna är ett utbrett problem. Där småkommunerna gör allt för att få folket att stanna eller nya att flytta in. En tredjedel av Sveriges kommuner driver Hollandsprojekt i någon form i dag. Vi har kartlagt dem. Svenska kommuner betalar miljoner för högstatusinvandringen varje år. Hur mycket är en ny människa värd i kommunkalkylen? Kan holländarna rädda landsbygden?