(OS)PORTSLIG FRAMING?

Syfte: Denna studie syftar till att undersöka gestaltningen av idrottsmän respektive idrottskvinnor i medierapporteringen av vinter-OS och huruvida journalisten som individ påverkar denna gestaltning. Studien ämnar att jämföra vinter-OS i
Pyeongchang 2018 med vinter-OS i Nagano 1998 för att kartlägga eventuella förändringar över tid.

Teori: Det teoretiska ramverket utgår från gestaltningsteorin (Eng: framing) och kompletteras med teorier om könsstereotyper samt processerna bakom medieinnehållet.

Metod: För att besvara studiens syfte har en kvantitativ innehållsanalys använts.

Material: Samtliga artiklar som handlade om OS under de två veckor som spelen pågick under respektive år från Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter samt Svenska Dagbladet. Detta resulterade i 1041 artiklar totalt.

Resultat: Resultatet visar att medierapporteringen av OS 1998 endast gav en tredjedel av dess utrymme till kvinnliga idrottare, medan det 2018 kan konstateras att antalet manliga och kvinnliga idrottare som fick synas var helt jämnt med undantag för en artikel. Detta var resultatet trots att den svenska olympiska truppen bestod av nästintill lika delar manliga och kvinnliga idrottare båda åren. Det visar även att det var vanligare 1998 att framförallt kvinnor, men även män, blev gestaltade genom stereotyper än 2018. Gestaltningen av män och kvinnor genom stereotyper förekommer fortfarande 2018 men i en mindre utsträckning. Förändringen över tid visar att kvinnor allt oftare blir gestaltade genom typiskt manliga attribut, men resultatet visar även att det trots detta fortfarande går att se mönster i hur kvinnor och män gestaltas i medier. Journalistens kön visar sig ha en viss påverkan på gestaltningen då resultaten visar att kvinnliga journalister
har en något större benägenhet att använda sig av stereotyper, särskilt när det kommer till att gestalta kvinnor. Denna skillnaden är dock inte så pass stor att den utesluter även andra möjliga förklaringar.