Obekväma samlingar

På de stora universiteten i Sverige finns tusentals människoben. En bit historia från en av de mörkaste epokerna i universitetens historia och som i modern tid blivit ett svårt etiskt dilemma. De anatomiska institutionerna i Uppsala, Lund och på Karolinska institutet samlade under andra halvan av 1800-talet och första halvan av 1900-talet in stora mängder ben, skallar och olika organ inlagda i sprit.
Skelettmaterialen användes sedan för att klassificera och kategorisera människor utifrån deras ursprung, ras och sociala status.
Den svenska rasforskningen försvann med tiden, men inte samlingarna. Vad hände med samlingarna efteråt?
I det här arbetet ger vi en unik inblick i vad som hände med samlingarna efter att de anatomiska institutionerna lades ner på 1990-talet. Genom att gå igenom handlingarna kan vi visa hur en bortglömd del av universitetens historia åter fått liv
och hur den flyttats runt efter att de anatomiska institutionerna lagts ner. Vad hände med samlingarna? Hur har synen förändrats på dem och hur förhåller man sig till
dem idag?
I detta arbete har vi kunnat visa att samlingarna har flyttat på sig mycket. Men vi har också kunnat se att synen på samlingarna har förändrats under åren. På 1990-talet
fanns en vilja att ta avstånd från samlingarna och man värderade dem relativt lågt. På alla tre universiteten valde man att göra sig av med samlingarna. På mitten av 00-talet fick fler aktörer upp ögonen för samlingarna och det är även under den här perioden som ursprungsbefolkningar börjar kräva tillbaka sina förfäder som finns i samlingarna. På senare år har universiteten tagit tillbaka samlingarna och börjat
inventera dessa. Arbetet med att ta fram ny riktlinjer för hur man ska hantera dessa kvarlevor håller också på att tas fram.