Kommunikation skapar tillgänglighet

Abstract Titel: Kommunikation skapar tillgänglighet — hur man kan överbrygga avstånd mellan Göteborgs museer och deras publik Författare: Hanna Holmqvist Kurs: Fortsättningskurs, Medie- och kommunikationsvetenskap Termin: Vårterminen 1999 Syfte: Att ta fram en strategisk plattform för Göteborgs museers marknadskommunikation, där museets publika verksamhet kan göras tillgänglig för fler grupper, genom att undersöka både organisationens och publikens förutsättningar för ett ökat deltagande. Metod: Fallstudie med statistisk databearbetning, dokumentanalys och intervjuer Material: SOM Västra Götaland 1998, ett urval rapporter och andra dokument från Göteborgs Stads Kulturförvaltning, Göteborgs Museer och Internetkällor, intervjuer med informationsansvariga vid Göteborgs museer samt tidigare forskning om museers publik och erbjudande Resultat: Utgångspunkten för en framtida diskussion om museernas marknadskommunikation är att man inte kan separera publik verksamhet och kommunikation om densamma på det sätt som man gör idag. En förvirrad målstyrning, avsaknad av riskkapital för utveckling av den publika verksamheten och kommunikationen och en organisationskultur som inte är särskilt publikorienterad är de främsta problemen för att en kommunikationsstrategi med sikte på publikens intresse och motivation för museet och ett vidgat deltagande skall realiseras. Publikarbetet på museerna är idag eftersatt och undersökningen har utgjort ett första steg mot en mer sofistikerad analys av göteborgarna som museipublik. Resultaten visar att museerna har goda förutsättningar att få ökat deltagande. Det är främst i de yngre grupperna och i familjehushållen som man kan skönja ett behov och intresse för kulturverksamheter och där det kan vara lönsamt att gå vidare. Göteborgarna är överlag också kulturintresserade och kulturklimatet verkar vara positivt trots de senaste årens debatt. Museer beskrivs ofta som otillgängliga och jag har inte själv undersökt huruvida detta stämmer på Göteborgs museer. Resultaten pekar emellertid på att museibesöken inte motsvarar intresset för kultur och det tyder på att museerna har en mindre publik än vad de skulle kunna ha. I dagsläget är det för tidigt att säga hur man skall vidga deltagandet annat än utifrån teorier på området men det är klart att både kommunikationsfunktionen och det publika arbetet inne på museet måste utvecklas för att bättre motsvara publikens behov och intressen. För att nå dit rekommenderar jag Kulturförvaltningen att tillsätta en tjänst som på heltid arbetar med målgrupper och andra publikfrågor för hela förvaltningen inkl. museerna. Dessutom anser jag att en referensgrupp eller liknade bestående av folk utifrån med denna kompetens tillsätts för att motverka den föremålsorienterade organisationskulturen och hjälpa till med utveckling av utställnings- och programverksamhet samt kommunikation. Till sist anser jag att en fond för riskkapital till publik verksamhet och kommunikation bör upprättas för att stödja arbetet.