Partiernas press
En studie av politisk opinionsbildning, svenska ledarskribenter och den ”egentliga” partipressen
Abstract Titel: Partiernas press. En studie av politisk opinionsbildning, svenska ledarskribenter och den ”egentliga” partipressen. Författare: Jonas Ohlsson. Kurs: Göteborgs universitet: Institutionen för journalistik och masskommunikation (JMG). Medie- och kommunikationsvetenskap, påbyggnadskursen (D). Termin: Vårterminen 2006. Syfte: Att belysa vilken roll de tre dagstidningarna Aktuellt i Politiken, Kristdemokraten och NU Det liberala nyhetsmagasinet har i den del av den politiska opinionsbildningen som förs på dagspressens ledarsidor. Metod: Kvalitativa intervjuer; kvantitativ enkätundersökning. Material: Intervjuer med de tre tidningarnas respektive chefredaktörer; enkätundersökning bland ledarskribenter på landets morgontidningar med sex- eller sjudagars utgivningsfrekvens (antal respondenter 74; svarsfrekvens 65 procent). Huvudresultat: Av intervjuerna med de tre chefredaktörerna framgår att de tre partitidningarna, AiP, Kristdemokraten och NU, inte har samma målsättningar med det kommenterande materialet på deras respektive ledarsidor: AiP:s huvudsakliga målsättning är att förmedla partinära argument och opinioner till de egna partileden; Kristdemokraten vill utgöra en kristdemokratisk röst i den politiska opinionsbildningen, varför ambitionen är att tidningens ledarsidor ska nå reportrar på andra tidningar; NU:s primära mål är att påverka folkpartiets politik och tidningen vill således utgöra en fristående röst i debatten som den förs inom partiet. Resultaten visar att en majoritet av ledarskribenterna i sin dagstidningskonsumtion i alla fall i någon omfattning inkluderar en eller fler av de tre partitidningarna. Samtidigt framgår att partifärgen på respondenternas tidningar är den enskilda faktor som har klart störst betydelse för hur de förhåller sig till tidningarna. De socialdemokratiska skribenterna är de flitigaste AiP-läsarna och är samtidigt den grupp som i de flesta aspekter ger tidningen bäst omdömen. Samma sak kan i hög grad sägas om de liberala skribenternas förhållande till NU. Såväl AiP som NU (som båda är del av större politiskt definierade pressfärer) attribueras samtidigt störst betydelse av de skribenter som tydligast ger uttryck för ett nära förhållande till socialdemokraterna respektive folkpartiet. Bland de skribenter där närheten till de två partierna är att uppfattas som lägst är också inställningen till partitidningarna som mest kritisk. Vad Kristdemokraten beträffar så är resultaten mer jämnt fördelade – dock ges tidningen i allmänhet bäst omdömen av den moderata ledarskribentkåren. Resultaten visar vidare att trots att ledarskribenterna i hög grad tonar ner partitidningarnas betydelse, väljer de i relativt stor utsträckning att referera till dem på sina egna ledarsidor. Även om skillnaderna tidningarna emellan är relativt små, är det emellertid AiP som tillskrivs störst opinionsbildande betydelse av den samlade ledarskribentkåren; ett resultat som stärks av att tidningen är den som under den senaste månaden i klart högst grad förekommit på andra tidningars ledarsidor. Att partitidningarna, trots dessa skillnader, har betydelse för den politiska opinionsbildning som förs på andra tidningars ledarsidor kan därmed fastslås.