Ett klimat för miljönyheter?

Titel Ett klimat för miljönyheter? Miljöjournalistiken i Rapport 2006 Författare Christoffer Bremefors Kurs Påbyggnadskursen i medie- och kommunikationsvetenskap vid JMG, Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet Termin Vårterminen 2007 Syften Den kvantitativa innehållsanalysens syfte är att undersöka hur televisionens miljöjournalistik såg ut i Rapport år 2006, vilket är en uppföljning av två tidigare studier som har gjorts vid JMG – Gröna nyheter (1996) av Monika Djerf Pierre samt Frågan som försvann? (2000) av Axelsson och Pettersson. Den kvalitativa textanalysens syfte är att undersöka vilka narrativ som förekommer i nyhetsinslag om klimatfrågan i Rapport år 2006, samt om och i så fall hur detta kan leda till en hegemonisk representation av en specifik miljöideologi. Metoder Kvantitativ innehållsanalys respektive kvalitativ textanalys Material Den kvantitativa innehållsanalysen bygger på ett totalurval av miljöinslagen i Rapports huvudsändningar år 2006. Den kvalitativa textanalysen bygger på ett urval av miljöinslag som behandlar klimatfrågan och är hämtade från ovanstående urval. Huvudresultat Den kvantitativa innehållsanalysen: Miljöjournalistikens dagordning har generellt sett inte genomgått några omvälvande förändringar sedan år 2000, men visar tecken på att ha förstärkt den ”privatisering” av miljöfrågan som har observerats av tidigare studier. Miljöfrågan är etablerad och normaliserad på den miljöjournalistiska dagordningen, och miljöjournalistiken har gått mot att alltmer ta upp allmänna miljöproblem och -frågor på dagordningen. Dessutom har miljöjournalistiken, i överensstämmelse med journalistiken i allmänhet, gått mot en rapportering som alltmer fokuserar på att beröra publiken. Detta åstadkoms främst genom en personifiering av nyheterna, vilket bidrar till privatiseringen av miljöfrågan. Den kvalitativa textanalysen: Klimatfrågans narrativ i Rapport år 2006 inrymmer endast delvis en kommersialiserad miljöjournalistik. Vissa faktorer stämmer väl överens med en ökad kommersialisering, medan andra är traditionella uttryck för public service-journalistik, vilket stämmer med den svenska TV-journalistiken generellt. I narrativen dominerar de marknadsorienterade miljöideologierna, samtidigt som de kritiska knappt förekommer alls. Narrativen är inte kritiska till miljöideologierna, utan dessa är den naturliga vägen. På så sätt kan man se inslagen om klimatfrågan som de dominerande miljöideologiernas hegemoniska instrument. Slutsatsen är att den ekologiska moderniseringen förefaller premieras i inslag om klimatförändringarna.