Ska du börja skriva uppsats? Har du kanske redan börjat? Eller började du förra året och borde varit klar för längesen? Om du blir klar med kandidatuppsatsen i tid beror delvis på vilken utbildning du läser. Det visar en undersökning av studieresultat för 1 726 studenter på Göteborgs Universitet. De som pluggar på Sahlgrenska akademin blir klara med sina uppsatser snabbare än de som pluggar på Naturvetenskapliga fakulteten. Ordföranden i naturvetarsektionen på Göta Studentkår, Peter Wejmo, tycker att det är ett problem. − En c-uppsats ska ju ta lika lång tid oavsett vilken utbildning du läser, säger han. Den institution i undersökningen där flest uppsatser drar ut på tiden är Institutionen för biologi och miljövetenskap. Trots att man genomfört förändringar för att få fler studenter att bli färdiga så är det fortfarande många som inte blir det. Jag har träffat ansvarig på institutionen och pratat med studenter som själva blivit försenade med sina uppsatser för att försöka ta reda på vad det beror på. Men jag har också pratat med personer från

Selfien – Fotofenomenet som alla älskar att hata Selfien som fenomen är inte bara stort, det är enormt. Trots att selfies tas av folk i alla åldrar verkar dess popularitet hos unga få vuxenvärlden att drabbas av både oro och moralpanik. I det här reportaget utforskar vi hur unga själva resonerar kring selfiens för- och nackdelar eftersom deras röster så sällan lyfts fram. Hur upplever de själva att bilderna påverkar deras välmående? – Jag är allra mest rädd för elaka kommentarer när jag lägger upp en ny bild, eftersom jag inte vet hur folk ska reagera, säger 13-åriga Sofia. Hon är en av de 332 högstadieelever från Västra Götaland som har svarat på JMG:s enkätundersökning om hur ungdomar använder sig av selfies och hur de tänker kring betydelsen av likes, utseende och press. För en del är den respons man får på sina publicerade selfies avgörande för om man låter bilderna ligga kvar eller om man tar bort dem. Vi har träffat några högstadieungdomar som berättat för oss hur de ser på selfien och hur den har påverkat deras vardag och välmående. Deras berättelser hjälper oss att förstå hur selfies kan leda till mycket positivt, men också slå tillbaka negativt. Enkätens resultat och intervjuer med ungdomarna visar på att selfies är ett komplext fenomen. Det kan fylla en viktig social funktion och erbjuder en frihet att själv få styra vilken bild man ger av sig själv. Samtidigt innebär det för vissa en oro och ständig beredskap på att få ta emot kritik och elaka kommentarer. Myntet har två sidor, selfien har fler.

EU-valet är ett val som ofta hamnar lite i skymundan. 2009 utnyttjade inte ens varannan svensk sin möjlighet att rösta. Men i den här granskningen lägger vi inte fokus på Sveriges befolkning som helhet. Genom att bläddra igenom flera hundratals röstlängder i Göteborg, Borås, Trollhättan, Vänersborg och Dalsland, har vi kunnat kontrollera om 426 av våra västsvenska kommunpolitiker brydde sig om att rösta i förra valet. Flest röstskolkare hittade vi i Bengtsfors där hela sex ledamöter av 34 valde att ligga hemma på soffan under valdagen. En politiker ”hade någonting bättre för sig” medan en annan inte visste vad valet handlade om – eller när det infaller. I Vänersborg kallade en politiker EU-parlamentet för ”en lekskola för korrupta politiker”. Orsakerna till röstskolk har varit flera, men att Bryssel känns långt borta, att man inte är så insatt och att man inte känner sig engagerad är återkommande ursäkter. Enligt Sören Holmberg och Folke Johansson, statsvetare och valforskare på Göteborgs universitet, innebär det låga valdeltagandet ett legitimitetsproblem för Europaparlamentet, vilket är långt ifrån önskvärt i en demokrati. Man har även kommit fram till att det låga valdeltagandet missgynnar vissa partier, exempelvis Socialdemokraterna, medan det gynnar andra, som till exempel Folkpartiet och Sverigedemokraterna. I nedanstående rader kan du läsa om politikerna som väljer att röstskolka, trots att merparten av besluten som de tar i kommunen från börjar kommer genom direktiv från Bryssel.

År 1976 i Arizona hittade den amerikanske bomullsfarmaren David Hudson ett ämne i jorden som inte kunde lokaliseras till det periodiska systemet. Idag, nästan 40 år senare, vet man fortfarande inte riktigt vad ämnet, som döpts till Ormus, är för något. I tomrummet av svar har det byggts upp en tro att ämnet i själva verket kan vara De Vises Sten – de gamla alkemisternas heliga graal som kan förvandla andra ämnen till guld och ge ägaren spirituell kunskap och evigt liv. David Hudson lovar inte evigt liv men väl att vi kan leva i 1000 år om vi förtär Ormus. Jag började undra varför tror vi på sådant här … övernaturligt? I en enkätundersökning jag genomfört svarade över 300 personer att de tror på något som kan kallas övernaturligt. Så, varför tror vi människor på det övernaturliga?

Göteborgs rektorer följer inte skollagen Tre av fyra lågstadierektorer i Göteborg känner inte att de kan erbjuda elever med läs och skrivsvårigheter tillräckligt stöd. Det säger en ny undersökning från JMG, institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Trots att skollagen tydligt säger att det är rektorns ansvar att tillhandahålla stöd till de elever som kräver särskilt stöd upplever cirka 80 procent av lågstadierektorerna i Göteborg att de inte kan göra det. Detta beror, enligt de svarande i undersökningen, på för lite kunskap och resurser på skolorna. Matz Nilsson, förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund, säger att det är en allmän uppfattning. – Rektorerna hamnar i kläm mellan skollagens bestämmelser och huvudmannens förmåga att tillsätta resurserna. Vi ser att man inte klarar av finansieringen utefter skollagen. Resultaten i undersökningen baseras på svaren på ett enkätutskick till samtliga kommunala lågstadierektorer i Göteborg. Skolkommunalrådet Karin Pleijel (Mp) håller med om bilden undersökningen ger, men hävdar att en viktig del för att uppnå god kommunikation mellan politiker och skolan är just systemet med stadsdelsnämnder i Göteborg: – Det är viktigt att ha en politisk nivå som är nära verkligheten, så som stadsdelsnämnderna och förvaltningarna ska vara. Sedan finns där brister också, så som olika bedömningar i olika stadsdelar, men rättvisa handlar ju inte alltid om samma peng till olika elever utan om rätt stöd till varje elev. Men det blir en utmaning för mig att ta mig an detta ansvar och bygga förtroende, säger hon.

Från 2000 till 2013 har nästan 1,6 miljarder kronor getts till svenska kommunala flygplatser av kommuner, landsting och kommunala bolag. Efter att ha gått igenom årsredovisningarna och begärt ut uppgifter för 29 flygplatser under 2000-talet kan det konstateras att få flygplatser är lönsamma. Minst 22 bolag har behövt ta emot pengar för att minska sina förluster eller för att inte behöva lägga ner sin verksamhet. Den kommun som gett mest pengar är Västerås, som har gett 217 miljoner kronor till flygplatsen från 2003 till 2013. Trots det har den aldrig gått med vinst under den perioden. Utan bidrag från staten, vilket varje år uppgått till 100 miljoner kronor, och från ägarna hade de icke statliga flygplatserna under 2013 gått med en förlust på 350 miljoner. Under samma period hade statliga flygplatsbolaget Swedavia en vinst på 686 miljoner. – Det är vår grundproblematik, att vi har en uppdelad flygmarknad där staten tjänar pengar på sina egna flygplatser och så låter man kommunerna ta hand om dem som kan kallas för icke lönsamma, säger Peter Larsson, vd för lobbyorganisationen Svenska Regionala Flygplatser. Budgeten för 2015 innehåller en höjning av det statliga bidraget till 120 miljoner kronor om året men alla flygplatser får inte del av det. Närheten till Stockholm gör till exempel att Västerås inte får ta del av det statliga bidraget.

Identitet är ett knepigt begrepp och något många vill utforska. Genom att intervjua unga vuxna som gjort långa backpackingresor har vi försökt reda ut varför vi letar efter oss själva. Går det att hitta sig själv och hur stor är chansen att din identitet kan upptäckas på en plats där du aldrig har varit? Att resa runt i världen för att hitta sig själv verkar för vissa vara en naturlig del av den personliga resan mot vuxenlivet. Genom att göra en intervjustudie med tio unga vuxna som alla gjort längre resor av backpackingkaraktär, har vi kunnat se att identitetsarbetet är ett komplext ämne utan tydliga svar. – Man kan säga att resan på många sätt kan bidra till en identitetsutveckling, men det finns ingen garanti för att man gör ett identitetsarbete bara för att man reser iväg. Det är inte heller så att en resa är nödvändig för att göra ett identitetsarbete och bli vuxen. Men den kan absolut ha en sådan funktion för en enskild individ, säger Johanna Carlsson, doktorand på Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Samtidigt som vi kan sitta och slött surfa runt på resebloggar och resebyråer för att på måfå boka ett flyg till Bali, är resandet ett privilegium utanför mångas räckvidd. Än så länge står turistindustrin för fem procent av de globala koldioxidutsläppen och enligt World Tourism Organisation kommer turismen fortsätta att öka. Man kan fråga sig om vi har normaliserat ett beteende som är ohållbart för världen. Måste man åka så långt bort från Sverige som möjligt för att hitta sig själv? Varför tror vi att vi ens kan hitta oss själva? Enligt Johanna Carlsson tillhör resandet för att hitta sig själv en kulturell berättelse. – Att hitta sig själv är bara en fras, säger hon.

Killar, tjejer, kärlek och sex. Det finns många saker att upptäcka i tonåren. Förutom egna sexuella preferenser måste man också hitta rätt i preventivmedelsdjungeln, och snårigast är buskaget för tjejer. I en serie i tre delar utforskar vi unga kvinnors upplevelser av preventivmedel. Och hur är det egentligen att besöka ungdomsmottagningen för första gången? I den första delen får vi träffa Klara som berättar om en turbulent tid efter att hon fått sina första p-piller. Hon är en av de 223 tjejer från Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla som svarat på frågor om p-piller och kontakten med ungdomsmottagningen. Just kontakten med ungdomsmottagningen behandlas i den andra delen i serien. Dit går tjejer för att få råd när det är dags att välja preventivmedel, som i dag är fler än någonsin. Undersökningen visade bland annat att alla inte får information om alternativ till p-piller. Sofie från Vänersborg var en av dem. Efter sitt första försök på ungdomsmottagningen gick hon därifrån med ett recept på p-piller, trots att hon egentligen kanske hade velat testa något annat. I den tredje delen får vi höra unga tjejer berätta om konstiga frågor som dykt upp vid besöket på ungdomsmottagningen. Hanna från Uddevalla fick en kalldusch när barnmorskan frågade vilka sexställningar hon brukade använda. Det ingår visserligen i barnmorskans roll att utvärdera sexuellt risktagande men kan frågorna gå för långt?