Svenska räkfiskare fuskar systematiskt. För att få mer betalt kastas små räkor i havet, trots att det är olagligt. Det visar vår granskning. Och frågan är om politiker och ansvariga myndigheter egentligen har gett dem något val. – Det är aldrig någon som har trott att räkan är utrotningshotad. Det är möjligvis media som har lagt fram det så, säger WWF:s fiskeriexpert Inger Näslund när vi ses på Swedish Maritime Day i april 2015. Så vad är det egentligen alla bråkar om? För drygt ett år sedan gav Världsnaturfonden nordhavsräkan rött ljus i sin fiskguide. Det var misstankar om överfiske, dåliga beståndsuppkastningar och systematiskt utkast i svenskt fiske av mindre räkor som låg bakom. Fiskarna fick dock snabbt sitt stöd av dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandsson som berättade att han skulle fortsätta avnjuta av den västkustska delikatessen. Sedan dess har det förts en förvirrad offentlig debatt om hur det egentligen står till med nordhavsräkan. En debatt som knappast dämpats av att myndigheter givit tillsynes motstridiga besked om nordhavsräkans tillstånd. Men bakom frågan om hur det står till med räkan döljer sig en helt annan konflikt. Danska fiskare påstår att de svenska fiskare systematiskt kastar tillbaka småräkor – döda – i havet, för att få mer betalt för fångsten. De påstår att svenska fiskare bryter mot lagen. Vi har kartlagt svenskt och danskt räkfiske med hjälp av uppgifter från de ansvariga myndigheterna i de båda länderna för att ta reda på om det finns belägg för danska fiskares anklagelser om olagligt utkast i svenskt räkfiske. Vår undersökning visar en skillnad mellan länderna som är så stor att den inte kan förklaras av hur fisket bedrivs, när det bedrivs eller var det bedrivs. Vi har djupdykt i en bransch som å ena sidan inte vill erkänna att det finns ett problem med utkast och å andra kräver åtgärder för få bort det.

Tillgång till tolk är en viktig samhällsservice inom många områden (Molander, 2010). Tolken ser till att kontakten mellan de som inte förstår språket och olika myndigheter fungerar. Det kan vara under ett läkarbesök, under en rättegång eller vid en asylansökan hos Migrationsverket. Och det är Kammarkollegiet som kvalitetssäkrar tolkar genom ett auktorisationsprov för att se till att de håller god kvalitet. Men hur svårt är det egentligen att auktorisera sig som tolk? Och klarar svenska tolkar svenskan? Från och med hösten 2014 testas tolkar i svenska språket, grammatik och språkuppbyggnad. Hur går det för dem? Och hur stora krav ska man egentligen ställa på en tolk? I den här undersökningen har jag tittat på provresultat från auktorisationsprovet för tolkar och granskat tolkbranschen utifrån olika perspektiv. Granskningen visar att det finns stora skillnader i kunskaper hos provdeltagarna och att vägen till auktorisationsprovet inte alltid är så enkel. Det är många parter involverade i och ansvaret är delat. Enligt många av de sakkunniga jag talat med är anledningen till problemen framför allt att yrket har låg status. Och politikerna, de lyser med sin frånvaro. Ingen vill ta i den heta tolkfrågan. Man blundar och hoppas på det bästa.

EU-valet är ett val som ofta hamnar lite i skymundan. 2009 utnyttjade inte ens varannan svensk sin möjlighet att rösta. Men i den här granskningen lägger vi inte fokus på Sveriges befolkning som helhet. Genom att bläddra igenom flera hundratals röstlängder i Göteborg, Borås, Trollhättan, Vänersborg och Dalsland, har vi kunnat kontrollera om 426 av våra västsvenska kommunpolitiker brydde sig om att rösta i förra valet. Flest röstskolkare hittade vi i Bengtsfors där hela sex ledamöter av 34 valde att ligga hemma på soffan under valdagen. En politiker ”hade någonting bättre för sig” medan en annan inte visste vad valet handlade om – eller när det infaller. I Vänersborg kallade en politiker EU-parlamentet för ”en lekskola för korrupta politiker”. Orsakerna till röstskolk har varit flera, men att Bryssel känns långt borta, att man inte är så insatt och att man inte känner sig engagerad är återkommande ursäkter. Enligt Sören Holmberg och Folke Johansson, statsvetare och valforskare på Göteborgs universitet, innebär det låga valdeltagandet ett legitimitetsproblem för Europaparlamentet, vilket är långt ifrån önskvärt i en demokrati. Man har även kommit fram till att det låga valdeltagandet missgynnar vissa partier, exempelvis Socialdemokraterna, medan det gynnar andra, som till exempel Folkpartiet och Sverigedemokraterna. I nedanstående rader kan du läsa om politikerna som väljer att röstskolka, trots att merparten av besluten som de tar i kommunen från börjar kommer genom direktiv från Bryssel.

År 1976 i Arizona hittade den amerikanske bomullsfarmaren David Hudson ett ämne i jorden som inte kunde lokaliseras till det periodiska systemet. Idag, nästan 40 år senare, vet man fortfarande inte riktigt vad ämnet, som döpts till Ormus, är för något. I tomrummet av svar har det byggts upp en tro att ämnet i själva verket kan vara De Vises Sten – de gamla alkemisternas heliga graal som kan förvandla andra ämnen till guld och ge ägaren spirituell kunskap och evigt liv. David Hudson lovar inte evigt liv men väl att vi kan leva i 1000 år om vi förtär Ormus. Jag började undra varför tror vi på sådant här … övernaturligt? I en enkätundersökning jag genomfört svarade över 300 personer att de tror på något som kan kallas övernaturligt. Så, varför tror vi människor på det övernaturliga?

Göteborgs rektorer följer inte skollagen Tre av fyra lågstadierektorer i Göteborg känner inte att de kan erbjuda elever med läs och skrivsvårigheter tillräckligt stöd. Det säger en ny undersökning från JMG, institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Trots att skollagen tydligt säger att det är rektorns ansvar att tillhandahålla stöd till de elever som kräver särskilt stöd upplever cirka 80 procent av lågstadierektorerna i Göteborg att de inte kan göra det. Detta beror, enligt de svarande i undersökningen, på för lite kunskap och resurser på skolorna. Matz Nilsson, förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund, säger att det är en allmän uppfattning. – Rektorerna hamnar i kläm mellan skollagens bestämmelser och huvudmannens förmåga att tillsätta resurserna. Vi ser att man inte klarar av finansieringen utefter skollagen. Resultaten i undersökningen baseras på svaren på ett enkätutskick till samtliga kommunala lågstadierektorer i Göteborg. Skolkommunalrådet Karin Pleijel (Mp) håller med om bilden undersökningen ger, men hävdar att en viktig del för att uppnå god kommunikation mellan politiker och skolan är just systemet med stadsdelsnämnder i Göteborg: – Det är viktigt att ha en politisk nivå som är nära verkligheten, så som stadsdelsnämnderna och förvaltningarna ska vara. Sedan finns där brister också, så som olika bedömningar i olika stadsdelar, men rättvisa handlar ju inte alltid om samma peng till olika elever utan om rätt stöd till varje elev. Men det blir en utmaning för mig att ta mig an detta ansvar och bygga förtroende, säger hon.

Från 2000 till 2013 har nästan 1,6 miljarder kronor getts till svenska kommunala flygplatser av kommuner, landsting och kommunala bolag. Efter att ha gått igenom årsredovisningarna och begärt ut uppgifter för 29 flygplatser under 2000-talet kan det konstateras att få flygplatser är lönsamma. Minst 22 bolag har behövt ta emot pengar för att minska sina förluster eller för att inte behöva lägga ner sin verksamhet. Den kommun som gett mest pengar är Västerås, som har gett 217 miljoner kronor till flygplatsen från 2003 till 2013. Trots det har den aldrig gått med vinst under den perioden. Utan bidrag från staten, vilket varje år uppgått till 100 miljoner kronor, och från ägarna hade de icke statliga flygplatserna under 2013 gått med en förlust på 350 miljoner. Under samma period hade statliga flygplatsbolaget Swedavia en vinst på 686 miljoner. – Det är vår grundproblematik, att vi har en uppdelad flygmarknad där staten tjänar pengar på sina egna flygplatser och så låter man kommunerna ta hand om dem som kan kallas för icke lönsamma, säger Peter Larsson, vd för lobbyorganisationen Svenska Regionala Flygplatser. Budgeten för 2015 innehåller en höjning av det statliga bidraget till 120 miljoner kronor om året men alla flygplatser får inte del av det. Närheten till Stockholm gör till exempel att Västerås inte får ta del av det statliga bidraget.