Den handfängslade kåren
varför journalistiken misslyckas med granskningen av polisen.
Vem granskar polisen? Det är journalistikens ansvar, och en av dess viktigaste uppgifter. Men de fullföljer inte sitt uppdrag. Vi har analyserat det mediala efterspelet runt fem fall av polisvåld. Syftet var att se huruvida tidningarna i fråga gjorde en grundlig granskning av myndigheten. Om de satte polisens beteende i ett större strukturellt sammanhang och vilka tendenser som kategoriserade artiklarna. Projektet föddes i frustrationen över Skånepolisens beteende under kravallerna i Rosengård. Förtroendet för polisen hade aldrig varit lägre. Men diskuterades och analyserades polisens beteende på ett tillräckligt sätt? Vi har synat de lokala tidningar som har spridning i området där de fem fallen av polisvåld hänt. Vi har gjort en kvalitativ innehållsanalys av samtliga artiklar som skrivits om händelserna och gjort kompletterande intervjuer. Den teoretiska bakgrunden byggde vi på verk av Gaye Tuchman, Herbert J. Gans, Jesper Strömbäck och många, många fler. Resultatet skulle visa sig vara en synnerligen bristfällig granskning. Resurser i mån av tid, pengar och utrymme är den största orsaken till bristerna. Men beroendeförhållandet mellan den lokala tidningen och den lokala polismyndigheten visade sig också vara en avgörande faktor. Tidningen är beroende av information, kriminalreportrarna måste visa sig värdiga för att få tillgång till denna. Konsekvensen är att de inte vågar kritisera polisen när denna gör uppenbara fel. Då får de aldrig veta något igen. Detta är ett hot mot rättsäkerheten.