Konstbråk!

Material: Tre tidningars material under tre månader som berörde fyra olika händelser. Intervjuer. Metod: Kvalitativ analys Med jämna mellanrum blossar det upp konstbråk i den svenska pressen. Senast var det Konstfackskandalen som diskuterades och den är ännu inte över. Frågeställningar: – Vi ville se hur ”konstskandaler” fungerar. – Vad är utmärkande för denna typ av mediehändelse? – Likheter/skillnader mellan de case vi granskat? Vad karaktäriserar den debatt som förs? Vi tog fram ett antal tidningar och samlade det relevanta materialet, och intervjuade även personer som var inblandade i händelserna. Vi har funnit att de olika redaktionerna på tidningarna spelar ganska distinkta roller i rapporteringen, och kan sägas ha olika förförståelser. – Nyhetsredaktionerna skriver inte om konst, annat än när den ger upphov till nyheter. Konsten behandlas inte här, utan det handlar framför allt om händelser och handlingar som konsten ger upphov till. – Ledarredaktionerna behandlar framför allt de olika politiska konsekvenser som händelserna får. I de fall de talar om konsten är det ofta i en nedlåtande ton. – Kulturredaktionerna tar ofta konstnärerna i försvar. De anser sig ha ett ansvar att bredda diskussionen, och att försöka göra komplexa konstfrågor begripliga för läsarna. Vi tror att en av anledningarna till att dessa skandaler uppstår är att det finns en klyfta mellan å ena sidan konstutövare och kritiker, å andra sidan grupper i befolkningen som har en negativ grundinställning till konst. Konstskandalerna vi granskat är sinsemellan olika, men de har det gemensamt att de aktualiserat olika i grunden politiska frågor, som debatterna sedan i stor utsträckning kommit att handla om.