NÅGON JÄVIG?
En kvantitativ studie av jävsproblematik i de regionala djurförsöksetiska nämnderna
Dagligen inleds 1 199 djurförsök i Sverige. För att få utföras krävs ett etiskt godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. I vart fjäre beslut under 2016 deltog forskarledamöter i beslut när det fanns koppling till den sökande.
De djurförsöksetiska nämnderna består av forskare och personal inom djurförsök, nämndemän och representanter för djurskyddsorganisationer. Tillsammans väger de djurets lidande mot allmänhetens nytta för att besluta om de etiska ansökningarna om djurförsök. Det var i alla fall det som var tanken när nämndernas beslut blev avgörande 1998. I verkligheten tycks den större gruppen forskare och försöksdjurspersonal besitta makten. Dessutom tycks de delta i beslut om kollegornas ansökningar.
Redan 2000 kritiserades sex av sju djurförsöksetiska nämnder av JO för jäv. Skälet var att forskarledamöterna deltog i handläggningen av etiska ansökningar som kom från samma arbetsgivare som de själva jobbade för. Samma kritik riktades mot tre av sex nämnder 2010. Trots det valde dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandssons att inte ingripa, utan menade att det var upp till nämnderna och ordförandena att ta till sig av kritiken.
I en omfattande genomlysning av samtliga regionala djurförsöksetiska nämnders beslut tagna under 2016 tas för första gången i nämndernas nära 20-åriga historia ett helhetsgrepp på jävsproblematiken. Granskningen visar att rutinerna till viss del följs hårdare idag, men fortfarande deltar forskare på universitet i beslut som kommer från den egna institutionen.