Vård på anstalt

Kriminalvården har lagt så mycket pengar på att bygga ut säkerheten på anstalterna, att den övriga verksamheten blöder. Personalen går på knäna. Det rehabiliterande arbetet med de intagna finns det ingen tid till, det finns inte ens tid att åka till sjukhuset med en intagen som blivit akut sjuk. – Det finns aldrig tillräckligt med personal. – Vi är underbemannade, särskilt på natten. – Organisationen är så tajt att den nästan är anorektisk. Så beskrivs situationen av några av fackförbundet Sekos representanter, som arbetar ute på fängelserna. Kriminalvården står inför stora besparingar kommande år, ett resultat av de höga kostnaderna som de dragit på sig när miljoner satsats på att bygga högre murar. Samtidigt som personalen kämpar för en drägligare situation, så för fångarna en helt annan kamp. Kriminalvården tycker inte att narkotikaklassade mediciner är lämpliga att ha på fängelser, man är bland annat rädd för att medicinerna ska hamna i fel händer. Michael Gajditza fick vänta i sex dagar på att få sin smärtstillande medicin, trots svåra ryggsmärtor. Och han är inte ensam. I anmälningar till Justitieombudsmannen JO och Socialstyrelsen anklagar fångar sina anstalter för att de inte fått den medicin som de anser att de behöver. – Hamnar du i en konflikt mellan sjukvård och säkerhetstänkande, då går säkerhetstänkandet först, så har det varit de sista åren. Om någon har verkligt ont, så undviker man ändå att dela ut adekvat medicinering om den innehåller någon form av narkotika, säger Michael Gaiditza.

Katharina Hedström,Anette Lindh
Journalist, Magisteruppsats , ht11
H11-7
Om arbetet finns tillgängligt som pdf är löpnumret klickbart. Om arbetet inte är tillgängligt som pdf kan du vända dig till JMG:s expedition, så kan du få hjälp med en papperskopia.