”Alla har tak över huvudet, men vi lever inte ett normalt liv”

Att ha ett eget hem är självklart för de flesta. Men vad många inte känner till är att 887 barn, bara i Malmö, saknar ett hem. I takt med att konkurrensen om bostäderna blir allt hårdare samtidigt som befolkningen växer ökar den strukturella hemlösheten i landets kommuner. En grupp som drabbas extra hårt är barnfamiljerna. Det handlar om mammor och pappor som inte har någon social problematik och saknar ekonomiska resurser att ta sig in på bostadsmarknaden. En del är
nyanlända, andra har bott i Sverige större delen av sitt liv. Kommunen ger dem tak över huvudet, men hur länge familjerna får stanna kvar i trångbodda hotellrum eller andra tillfälliga boendelösningar kan någon sällan svara på.
I rapporter och kartläggningar presenteras hemlösa som siffror i tabeller och diagram. Experterna får stort utrymme, medan familjerna själva sällan kommer till tals. I vårt arbete lyfter vi deras personliga upplevelser och erfarenheter av att leva i hemlöshet. I en kvalitativ undersökning har vi intervjuat nio familjemedlemmar som berättar om sin unika situation. En del är deprimerade, andra hoppfulla. Men något som alla återkommer till är hur trångboddheten begränsar vardagen
och hur ovissheten inför att inte veta hur länge man kan bo kvar tär på relationerna inom familjen. Liknande upplevelser återkommer i våra journalistiska intervjuer där vi talat med några av dem som inte förekommer i den officiella statistiken.
Experterna vi pratar med efterlyser samarbeten mellan ideella aktörer, stat och kommun. Att hitta en ensam ansvarig för problemen är en omöjlighet eftersom den strukturella hemlösheten härleds till de senaste decenniernas allt tuffare bostadsmarknad. Vår ambition är därför inte att ställa
någon enskild person eller myndighet till svars. Istället lyfter vi olika perspektiv av problemet och utforskar hur hemlösheten ser ut i dag.