Skolfrågan har seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna inför riksdagsvalet i september. Men medan politikerna grälar om Pisa-mätningar och lärartäthet finns det en fråga som gått relativt obemärkt förbi, trots att den varje år berör en allt större del av Sveriges skolbarn. Läsåret 2012-2013 fick ungefär 99.000 barn grundskolebarn modersmålsundervisning i skolan. 85.000 barn deltog inte. Trots att både forskare och myndigheter pekar på stora fördelar med modersmålsundervisning finns det allvarliga brister i systemet. Vår undersökning visar på stora skillnader i hur modersmålsundervisningen fungerar runtom i Sveriges kommuner. Vi har frågat kommunerna om hur de informerar om möjligheten till undervisning, om de erbjuder pedagoger i förskolan som talar barnens språk och om hur de lyckas rekrytera lärare. Trots att lagen ger barn rätt till undervisningen får många barn gå helt utan, lärare förpassas till obekväma deltidstjänster och tydliga regelverk saknas på många punkter. Skolverket varnar att det blir en större brist på utbildade modersmålslärare i takt med att de går i pension utan att tydliga utbildningar finns för nya lärare. Samtidigt ökar antalet barn med andra modersmål än svenska kontinuerligt. 23 procent av alla barn i grundskolan var 2013 berättigade till modersmålsundervisningen, enligt Skolverket. För de nationella minoritetsspråken, som genom svenska avtal med Europarådet har en särskild ställning, är läget samma. Gång på gång har Europarådet kritiserat Sverige för brister, trots detta vittnar utredare för oss om att ny kritik är att vänta och att utbildningsfrågorna är i fokus för den kritiken. Undersökningen är viktig därför att frågan om modersmålsundervisning berör en allt större del av vårt samhälle och när det brister drabbar det en grupp som kan ha svårt att hävda sin rätt. Därför är det viktigt att frågan lyfts, och att någon vänder även på de stenar som ofta låts ligga kvar.

Webbtext Aktörerna i begravningsbranschen verkar inom ett väldigt känsligt område, där det är viktigt att allt går rätt till, och att ingen känner sig lurad. Kunderna är emotionella vilket gör att ett extra ansvar vilar på begravningsbyråerna. Trots det är det en sluten bransch, utan statlig tillsyn och där de enskilda aktörerna i mångt och mycket kontrollerar sig själva. Fonus, det överlägset största begravningsföretaget i Sverige, gick i mitten av 00-talet igenom en svår ekonomisk kris, som man dock lyckades vända på väldigt kort tid. Bland annat genom avveckling av verksamheten i Danmark och Finland, och en omfattande omorganisation av verksamheten i Sverige. Vi har tittat närmare på Fonus och ser i dag en organisation som är spretigare till sin bolagsstruktur. Numera äger Fonus franchisekedjor och enskilda byråer som verkar under andra namn. Även om deras uppdrag minskar lyckas de nu gå med mer vinst än redan innan krisen började. Fonus grundades utan enskilt vinstintresse, som en reaktion mot de privata begravningsaktörernas onödigt dyra priser, men hur ser de själva ut i dag? Istället för att prata om att sänka priserna talar de i dag om att vara prisvärda, ett begrepp som de själva menar är upp till betraktaren. Förutom att Fonus drivs som en ekonomisk förening har vi i dag svårt att se hur de skiljer sig från en privat begravningsentreprenör. När någon dör måste kroppen transporteras till ett bårhus. Avlider man på ett äldreboende eller annat boende i kommunal regi är detta kommunens ansvar, medan landstinget tar hand om dödsfall på övrig plats. Vi undersökte priserna för upphandlingar av bårtransporten i Sveriges alla kommuner och landsting. Vi fick en svarsfrekvens på 84 procent av kommunerna och 95 procent av landstingen. Priset kunde variera kraftigt. På landstingsnivå från 47 kronor upp till 4 370 kronor per transport. Det är också olika vem det är som i slutändan betalar för tjänsten – dödsboet eller skattebetalarna.

1. Hemsidestext IT-säkerhet är ett ämne som har blivit allt mer uppmärksammat på senare år efter medias rapportering om läckor, dataintrång och spridning av privat information på internet. Under 2013 blev det extra aktuellt efter whistleblowern Edward Snowdens avslöjanden om att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA ska ha fått direkt tillgång till personuppgifter från bland annat Facebook och Google. Frågan många ställt sig är: vem ser vad vi gör på nätet och hur används all information? Och hur blir det när man använder molntjänster, där all information lagras på internet istället för på datorns hårddisk? De senaste åren har molntjänster marscherat fram som den nya tidens lagringsmedium. Alla vill ha molntjänster. Privatpersoner, företag, myndigheter och skolor vill anpassa sig till det moderna IT-samhället. Men användningen av molntjänster är inte helt oproblematisk. Datainspektionen har granskat två kommuner som använt Googles molntjänst på sina kommunala skolor. Molntjänsten ger skolorna ett paket där man får både e-post, kalender, program för att skriva dokument i samt verktyg för att dela skoluppgifter och liknande – helt gratis. Men är det verkligen gratis? Datainspektionen menar att Googles avtal inte är förenliga med lagen och att man istället betalar med något annat – elevernas personuppgifter. I det här examensarbetet har vi kartlagt vilka kommuner i Sverige som använder Googles molntjänster i den kommunala grund- och gymnasieskolan, trots att Datainspektionen kritiserat Googles avtal i två kommuner. Resultatet visar inte bara att användningen är utbredd. Den visar dessutom att kommuner – helt medvetna om riskerna och vad lagen säger – fortsätter att använda tjänsterna ändå.

WEBBTEXT Varje år tar över 1000 personer livet av sig i Sverige och uppemot hälften av dessa har varit i kontakt med vården inom en månad. Sedan 2006 utreds alla självmord där patienten varit i kontakt med vården inom fyra veckor, samt anmäls enligt lex Maria. I de första sammanställningarna som gjordes i samband med denna lagändring lyftes ett antal systembrister fram, och Socialstyrelsen manade till insatser. Men inget har hänt. För än idag återkommer samma systematiska brister, det visar granskningen vi gjort. Mellan 2010 och 2013 tog över sjuttio personer livet av sig i anslutning till vården på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och brister i rutiner återkommer i över hälften av fallen. Samma rutinbrister som Socialstyrelsen lyfte fram i en utredning från 2007. Nu får vårdgivarna kritik. – Det går trögt. Människor har en tendens att göra som man alltid har gjort, säger Ullakarin Nyberg, överläkare på Karolinska Institutet. Även Inspektionen för vår och Omsorg, IVO ,ställer sig frågande till att ingenting händer. – Ibland ser vi att brister dyker upp igen trots att vårdgivaren tidigare redovisat just den bristen och tagit fram en åtgärd. Då är reaktionen ”hoppsan, har de inte lärt sig någonting”, säger Ingemar Gustavsson, utredare på IVO. Psykiatrin bedriver ett närmast palliativt arbete med allvarligt sjuka. Nyckelordet är tid. Tid för att kunna behandla. För att få mer tid och förhindra dödsfall genom självmord arbetar psykiatrin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset med riktlinjer för vård av självmordsnära patienter, med det som kallas för suicidprevention. Varje självmord är ett misslyckande för vården, säger Martin Rödholm, verksamhetschef för Psykiatri Affektiva 2 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han framhåller att de gör allt som står i deras makt, men att det alltid går att göra mer. Under arbetet med reportaget tillkommer ytterligare sex anmälningar till IVO om självmord i anslutning till vården på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och det här innebär ytterligare sex misslyckanden.

Hemsidestext Småbarnsföräldrarna som ratas på arbetsmarknaden De fem senaste åren har DO fått in över 300 anmälningar om missgynnande i samband med föräldraledighet. Att kvinnor är klart överrepresenterade bland dessa är varken förvånande eller svårt att belägga efter en genomgång av anmälningarna. Kvinnor kan dessutom anmäla på två olika grunder; missgynnande i samband med föräldraledighet och könsdiskriminering, där graviditet räknas in. Vid en jämförelse mellan dessa två anmälningsgrunder är ett tydligt mönster att fler av dem som har angett graviditet som orsak till varför de har blivit utsatta har blivit uppsagda, fått sin provanställning avslutad eller på annat sätt inte längre fått arbeta kvar. När anmälningen istället har rört missgynnande i samband med föräldraledighet har majoriteten av anmälarna, såväl män som kvinnor, ansett sig blivit utsatta genom att de har fått lägre lön, sämre arbetsuppgifter eller sämre arbetstider än innan barn kom in i bilden. En annan aspekt är att de med osäkra anställningar är hårt drabbade. En provanställning kan sägas upp utan motivering och dessa fall är därför svåra att belägga som diskriminering på juridisk väg. Att få fall går vidare hela vägen till Arbetsdomstolen gäller dock generellt, av de anmälningar som har kommit in från januari 2009 till och med oktober 2013 har DO endast drivit åtta rättsprocesser på dessa grunder. Något fler, 28 stycken, har nått förlikning. Fackförbunden är en annan viktig aktör för småbarnsföräldrar på arbetsmarknaden. Centralorganisationerna har ingen samlad statistik över hur många anmälningar de får in runt om i landet, men Sveriges tio största fackförbund är samtliga överens om att problemet existerar. Kartläggningen Småbarnsföräldrarna som ratas på arbetsmarknaden syftar till att uppmärksamma att det förekommer, vilka som drabbas, på vilket sätt missgynnandet tar sig uttryck och hur skyddsnätet för föräldrar i arbete upplevs.

Sammanfattning Det finns en uppsjö av olika elavtal på marknaden, och många elbolag har valt en grön profil. Ofta erbjuds gröna alternativ, som kostar extra, för att få exempelvis vindkraft. Allt pekar dock på att kundens val inte har någon påverkan på utsläppen eller utbyggnadstakten av förnybar elproduktion, utan att detta i slutändan bestäms helt och hållet från politiskt håll. Vi har gjort en undersökning där vi ringt till kundtjänst hos några av de största elbolagen, och låtit dem motivera varför man ska välja att betala extra för ett miljövänligt alternativ. Svaren har varierat, men samtliga bolag har hävdat att man bidrar till utbyggnaden av förnybart. Enligt marknadsföringslagen är det elbolagen som har bevisbördan, men när vi konfronterat elbolagen har ingen lyckats belägga att kundens val har någon påverkan på utbyggnadstakten.

Vem får finnas i nyhetsbevakningen? Vad händer med Norrlandsbevakningen när redaktionerna går mot en centralisering? I slutet av augusti valde TT att dra tillbaka sina reportrar i Luleå, Umeå och Sundsvall. Vi intervjuar chefredaktörer och TT för att höra hur de ser på centraliseringen av journalistiken. Hur många svenska orter får lov att vara underbevakade och på bekostnad av vilka? I vår granskning har vi intervjuat chefredaktörer om hur de nyhetsvärderar och prioriterar nyheter baserat på ort. Vi har också gjort en systematisk genomgång av hur TT:s rapportering sett ut innan och efter nedläggningen av Norrlandskontoren. Vad säger forskningen? Madeleine Eriksson, forskare vid Umeå universitet har forskat kring hur en stereotyp medierapportering bidrar till att förstärka bilden av en starkare och svagare del av ett land. Gunnar Nygren, forskare vid Södertörns högskola, belyser den demokratiska problematiken i att lämna någon utanför och risken i att den bevakning som ändå sker blir stereotyp. SVT Nyheter, Expressen och TT är alla eniga om att det är Stockholms kranskommuner som är de mest underbevakade platserna i Sverige. Det finns inte resurser för att ha en korrespondent i varje stad, vilket betyder att alla orter varken kan eller får vara med. Journalistiken idag måste istället utgå från var de stora nyhetshändelserna sker, oavsett om det är i Norrlands inland, Stockholms förorter eller Egypten. Vi diskuterar journalistikens framtid ur ett demokratiskt och ekonomiskt perspektiv med aktörer som drivs av ett kommersiellt intresse såväl som public service.

I Sverige råder fortfarande boplikt för landshövdingar, vilken avskaffats i alla andra nordiska länder. Den innebär att landshövdingar är tvungna att bo i de fastigheter som anvisas dem av regeringen, vilket i 20 fall av 21 är länsresidens. En förmån på pappret som kan bli kostsam i praktiken. Svenska länsstyrelser lägger sammanlagt nästan 28 miljoner kronor varje år på hyra för residensen. Regeringen står bakom de villkor som finns gällande landshövdingars tjänstebostäder och har inga planer på att förändra dem för närvarande. Det ansvariga statsrådet Stefan Attefall tycker att landshövdingarnas boplikt i residens fyller en viktig funktion ur ett representativt perspektiv, medan Hans Mildenberger på Enheten för statlig förvaltning, hänvisar till symbolvärdet i att ha landshövdingar boende i länsresidens. Men alla är inte lika övertygade om relevansen i landshövdingarnas residensboende. Riksdagsledamoten Jenny Petersson (M) tycker att ämbetets boplikt i residens är en förlegad tradition, och Benny Hjern, professor i statsvetenskap vid den Internationella handelshögskolan i Jönköping, håller med henne.