De är unga eller gamla, funktionsnedsatta och utrikes födda och de får inte en krona från staten. Mer än var tionde inskriven i Fas 3 saknar ersättning. Samtidigt får deras arbetsgivare 5000 kr i månaden och gratis arbetskraft. Fas 3, sysselsättningsfasen är Sveriges största arbetsgivare med över 35,000 inskrivna. En majoritet av deltagarna får en ersättning från försäkringskassan men gruppen ersättningslösa växer. Riksdagen beslutade juni 2011 att inskrivningarna i Fas 3 skulle upphöra omedelbart. Men istället för ett stopp har antalet inskrivna ökat med över 20 procent och de ersättningslösa har mer än fördubblats. Vid årsskiftet var nio av tio under 25 år i Fas 3 utan ersättning. En grupp unga människor som knappt satt sin fot på arbetsmarknaden. Högst andel ersättningslösa finns i län som Jämtland, Gävleborg och Kronoberg, medan Värmland, Halland och Uppsala klarat sig bättre. 1,5 miljarder betalades ut till arbetsgivarna inom Fas 3 förra året för att ta emot gratis arbetskraft. Oppositionen i riksdagen vill riva upp och förändra reformen medan regeringen vill fortsätta på den inslagna vägen. – Jag tvivlar faktiskt på att politikerna själva tror att det här fungerar. Det här är mer ett sätt att visa att man faktiskt gör något samtidigt som det får inte kosta för mycket, säger Mattias Bengtsson, sociolog som kartlagt svenskt arbetsmarknadspolitik.

Sedan 2008 har regeringen lagt över en miljard kronor på satsningen Sverige – det nya matlandet. Satsningen ska lyfta svensk mat till samma internationella höjder som den franska och italienska i en tid då svensk livsmedelsproduktion går på knäna. Till sin hjälp har landsbygdsministern ett expertråd som ska vägleda skutan i rätt riktning. Men kritiken har varit hård. Oppositionen kallar det för ett PR-jippo och andra ironiskt för Pratlandet. Är Matlandet verkligen räddningen för svensk livsmedelsproduktion eller ett forum för inbördes beundran mellan lyxkrögare och kändiskockar?

Svenska konstskatter i fara Tusentals verk försvunna i landets kommuner Skulpturer i skolkorridorer och tavlor på tjänstemannarum. Vår offentliga konst, finansierad av skattepengar, är ett museum dit ingen behöver lösa inträde. Men konst för miljarder riskerar att gå förlorad och antalet försvunna verk är alarmerande. Kontrollen över kommunernas konstsamlingar brister på flera punkter. Enligt vår enkätundersökning som skickats till samtliga 290 kommuner, är det mer än tredjedel av de 192 som svarade som inventerar sällan, och inte har sett över sin konstsamling på fem år eller mer. Elva kommuner vet inte ens när konsten senast setts över. Många vet heller inte hur mycket konst som saknas. Enligt vår undersökning slarvas en del bort, hamnar i förråd och glöms bort, eller stjäls. – Det är vårt gemensamma kulturarv, man ska vara rädd om det, säger Jan Dahlqvist, som är konstarkivarie i Göteborg. Ett intressant exempel är Stockholm som i dag saknar 6 700 verk av 32 000. – Jag vill inte bagatellisera det, men man måste sätta det i ett 120-årsperspektiv. Det mesta är inte stulet, en del har av olika skäl och kanske står på en vind eller i en källare, säger Monika Wallin som är konstantikvarie i Stockholm. I både staten och i Svenska kyrkan finns lagstadgade riktlinjer för hur konst och kulturföremål ska ses över och inventeras. För kommunerna saknas sådana och det är upp till varje kommun att ta hand om sin konst. Men i många kommuner brister det. Varför?

EU-valet är ett val som ofta hamnar lite i skymundan. 2009 utnyttjade inte ens varannan svensk sin möjlighet att rösta. Men i den här granskningen lägger vi inte fokus på Sveriges befolkning som helhet. Genom att bläddra igenom flera hundratals röstlängder i Göteborg, Borås, Trollhättan, Vänersborg och Dalsland, har vi kunnat kontrollera om 426 av våra västsvenska kommunpolitiker brydde sig om att rösta i förra valet. Flest röstskolkare hittade vi i Bengtsfors där hela sex ledamöter av 34 valde att ligga hemma på soffan under valdagen. En politiker ”hade någonting bättre för sig” medan en annan inte visste vad valet handlade om – eller när det infaller. I Vänersborg kallade en politiker EU-parlamentet för ”en lekskola för korrupta politiker”. Orsakerna till röstskolk har varit flera, men att Bryssel känns långt borta, att man inte är så insatt och att man inte känner sig engagerad är återkommande ursäkter. Enligt Sören Holmberg och Folke Johansson, statsvetare och valforskare på Göteborgs universitet, innebär det låga valdeltagandet ett legitimitetsproblem för Europaparlamentet, vilket är långt ifrån önskvärt i en demokrati. Man har även kommit fram till att det låga valdeltagandet missgynnar vissa partier, exempelvis Socialdemokraterna, medan det gynnar andra, som till exempel Folkpartiet och Sverigedemokraterna. I nedanstående rader kan du läsa om politikerna som väljer att röstskolka, trots att merparten av besluten som de tar i kommunen från börjar kommer genom direktiv från Bryssel.

År 1976 i Arizona hittade den amerikanske bomullsfarmaren David Hudson ett ämne i jorden som inte kunde lokaliseras till det periodiska systemet. Idag, nästan 40 år senare, vet man fortfarande inte riktigt vad ämnet, som döpts till Ormus, är för något. I tomrummet av svar har det byggts upp en tro att ämnet i själva verket kan vara De Vises Sten – de gamla alkemisternas heliga graal som kan förvandla andra ämnen till guld och ge ägaren spirituell kunskap och evigt liv. David Hudson lovar inte evigt liv men väl att vi kan leva i 1000 år om vi förtär Ormus. Jag började undra varför tror vi på sådant här … övernaturligt? I en enkätundersökning jag genomfört svarade över 300 personer att de tror på något som kan kallas övernaturligt. Så, varför tror vi människor på det övernaturliga?

Göteborgs rektorer följer inte skollagen Tre av fyra lågstadierektorer i Göteborg känner inte att de kan erbjuda elever med läs och skrivsvårigheter tillräckligt stöd. Det säger en ny undersökning från JMG, institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Trots att skollagen tydligt säger att det är rektorns ansvar att tillhandahålla stöd till de elever som kräver särskilt stöd upplever cirka 80 procent av lågstadierektorerna i Göteborg att de inte kan göra det. Detta beror, enligt de svarande i undersökningen, på för lite kunskap och resurser på skolorna. Matz Nilsson, förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund, säger att det är en allmän uppfattning. – Rektorerna hamnar i kläm mellan skollagens bestämmelser och huvudmannens förmåga att tillsätta resurserna. Vi ser att man inte klarar av finansieringen utefter skollagen. Resultaten i undersökningen baseras på svaren på ett enkätutskick till samtliga kommunala lågstadierektorer i Göteborg. Skolkommunalrådet Karin Pleijel (Mp) håller med om bilden undersökningen ger, men hävdar att en viktig del för att uppnå god kommunikation mellan politiker och skolan är just systemet med stadsdelsnämnder i Göteborg: – Det är viktigt att ha en politisk nivå som är nära verkligheten, så som stadsdelsnämnderna och förvaltningarna ska vara. Sedan finns där brister också, så som olika bedömningar i olika stadsdelar, men rättvisa handlar ju inte alltid om samma peng till olika elever utan om rätt stöd till varje elev. Men det blir en utmaning för mig att ta mig an detta ansvar och bygga förtroende, säger hon.