I oktober 2013 lade den styrande Aberegeringen fram ett lagförslag som skulle tillåta den japanska regeringen att hemligstämpla försvarsinformation. Förslaget presenterades för Japans parlament där den också blev godkänd i december samma år. Sedan går det fort. Den trettonde december 2013, endast en dryg vecka efter att förslaget först blivit godkänt fattar parlamentet beslutet att anta lagen och att den ska gälla från december året därpå. Under denna period har demonstrationer genomförts i protest mot den nya lagen och i förhoppning att parlamentet skulle välja att avbryta lagstiftningsprocessen. Sekretesslagen har fått stort utrymme i amerikansk media där den nästintill uteslutande kritiseras för att bland annat begränsa den undersökande journalistiken. Enligt flera av Japans ledande dagstidningar skulle lagen tillåta nästintill obegränsade möjligheter att hemligstämpla vilken information som helst. Opinionsundersökningar genomförda av bland andra den japanska dagstidningen Asahi Shimbun visar att japaner är kritisk inställda till sekretesslagen men även missnöjda med japansk massmedia som redan nu spelar en alltför passiv roll i återspeglingen av nyheter. Anhängare till lagen menar att skyddet mot spioneri blir starkare och att utbytet av känslig information med nära allierade, såsom USA skulle underlättas. Men kan det finnas andra syften bakom? Kan den utökade sekretesslagen på sikt även innebära ett hot mot pressfriheten i landet?

Villkorlig dom med samhällstjänst är Sveriges tredje vanligast straffpåföljd. Den är billig, human och få personer återfaller i brott. Det här reportaget handlar om personerna som hjälper till så att samhällstjänst kan ge alla de här positiva effekterna, nämligen kontaktpersonerna på verksamheterna där dömda placeras för att arbeta. Genom att göra telefonintervjuer med drygt 60 verksamheter i Västsverige så har vi försökt skildra hur kontaktpersonernas syn på sin roll och sitt ansvar som arbetsledare ibland skiljer sig från kriminalvårdens syn. Vår undersökning visar på ett stort engagemang från kontaktpersonernas sida, ett engagemang som inte uttryckligen efterfrågas av kriminalvården. En del av kontaktpersonerna i vår undersökning lägger ner mycket tid på personerna de tar emot, de samtalar, stöttar och arbetsleder. Några av dem efterfrågar också utbildning för att kunna bemöta och stötta klienterna på ett bra sätt. Som det ser ut nu får verksamheterna ingen ekonomisk ersättning som motivation för att arbetsleda personer som gör samhällstjänst. Samtidigt som samhällstjänstdomarna ökar föreslår också den senaste påföljdsutredningen förändringar som kan möjliggöra att ännu fler kan göra samhällstjänst i framtiden. Vi frågar oss därför: Hur länge kommer påföljden samhällstjänst kunna bäras upp av dessa ideella krafter innan bördan blir för tung?

Den 19 maj förra året utbröt kravaller i Stockholmsförorten Husby. Medierna rapporterade om stenkastande killar och statsminister Fredrik Reinfeldt pratade om ”unga, arga män”, och bland alla som gripits, åtalats och dömts i samband med kravallerna finns det inte en enda tjej. Därför uppstod frågan – vad gjorde tjejerna? Vi har träffat tio tjejer som bor i Kista, Husby eller Akalla för att få höra deras berättelser, hur de ser på kravallerna och varför de valde att stanna hemma. En av dem var Caroline Paredes som bor i Kista. – Jag var inne för det mesta för mina föräldrar var ju väldigt oroliga för det som hände, säger säger hon. Hennes och de andra tjejernas berättelse visar på en verklighet långt ifrån från kravaller och upplopp. Gymnasiebehörigheten i stadsdelen Rinkeby-Kista har i många år legat långt under snittet i Stockholm. Det är endast 77 procent av ungdomarna i området går ut med godkända grundskolebetyg, jämfört med snittet i Stockholm som ligger på 89 procent. Men bland de tjejerna vi har pratat med ser det annorlunda ut. – Killar kan ju bli många yrken bara genom att gå på gymnasiet men vi har inte så många val. Tjejer söker utbildningen som en väg att komma ifrån den situation eller den levnadsstandarden som erbjuds dem, säger genusvetaren och pedagogen Caroline Berggren. Tjejerna och killarna rör sig i mångt och mycket på olika plattformar i området. Killarna tar plats ute på gator, torg och fritidsgårdar. Medan tjejerna träffas hos varandra eller stannar hemma och pluggar på kvällarna. Därför har grupper som Street Gäris och Tjejforum som startats, för att ge tjejerna en plats att mötas på. – Ju mer man satsar, det är såklart ingen garanti för framtiden, det är ingen garanti för att få jobb men jag känner att det ändå är bättre att satsa nu än inte göra det, det förbättrar chanserna för bättre jobb i framtiden, säger Caroline Paredes.

Skolfrågan har seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna inför riksdagsvalet i september. Men medan politikerna grälar om Pisa-mätningar och lärartäthet finns det en fråga som gått relativt obemärkt förbi, trots att den varje år berör en allt större del av Sveriges skolbarn. Läsåret 2012-2013 fick ungefär 99.000 barn grundskolebarn modersmålsundervisning i skolan. 85.000 barn deltog inte. Trots att både forskare och myndigheter pekar på stora fördelar med modersmålsundervisning finns det allvarliga brister i systemet. Vår undersökning visar på stora skillnader i hur modersmålsundervisningen fungerar runtom i Sveriges kommuner. Vi har frågat kommunerna om hur de informerar om möjligheten till undervisning, om de erbjuder pedagoger i förskolan som talar barnens språk och om hur de lyckas rekrytera lärare. Trots att lagen ger barn rätt till undervisningen får många barn gå helt utan, lärare förpassas till obekväma deltidstjänster och tydliga regelverk saknas på många punkter. Skolverket varnar att det blir en större brist på utbildade modersmålslärare i takt med att de går i pension utan att tydliga utbildningar finns för nya lärare. Samtidigt ökar antalet barn med andra modersmål än svenska kontinuerligt. 23 procent av alla barn i grundskolan var 2013 berättigade till modersmålsundervisningen, enligt Skolverket. För de nationella minoritetsspråken, som genom svenska avtal med Europarådet har en särskild ställning, är läget samma. Gång på gång har Europarådet kritiserat Sverige för brister, trots detta vittnar utredare för oss om att ny kritik är att vänta och att utbildningsfrågorna är i fokus för den kritiken. Undersökningen är viktig därför att frågan om modersmålsundervisning berör en allt större del av vårt samhälle och när det brister drabbar det en grupp som kan ha svårt att hävda sin rätt. Därför är det viktigt att frågan lyfts, och att någon vänder även på de stenar som ofta låts ligga kvar.

Av Vings, Fritidsresors och Apollos hotell på svenskön Phuket tillåter nio av tio prostituerade på rummen. Och tjänar pengar på det. – Ja sir! Vi tar bara betalt 1000 baht, varje natt! säger receptionisten på ett av dem. Phuket har länge varit en favoritdestination för svenska barnfamiljer och tillsammans har de tre resejättarna 90 samarbetshotell på ön. 81 av dem tillåter prostituerade på rummen. Under tre veckors tid har vi rest vi runt på Phuket, besökt svenskhotellen och utgett oss för att vara sexköpare. Av 90 hotell besökte vi 70, resten mejlade vi. Men både på plats och i mejlkorgen fick vi nästan alltid samma svar: Det går utmärkt att ta med sig en prostituerad till rummet. Majoriteten av hotellen, sju av tio, tjänar dessutom pengar på prostitutionen. De tar alltifrån 400 till 3000 baht (80-600 SEK) extra per natt om man vill ta med sig en prostituerad. På vissa hotell lönar det sig dock att vara snabb – Angsana Laguna Phuket låter via mejl meddela att: – Om du tar med en prostituerad tjej i två-tre timmar tar vi inte betalt, om hon stannar hela natten kostar det 2849 baht (570 SEK) extra per person och natt.