EN INRAMNING AV HÄLSORISKER
Riskkommunikation i fransk och svensk dagspress under inledningen av covid-19-pandemin
Syfte: Att beskriva och jämföra hur fransk respektive svensk dagspress gestaltar hälsorisker i samband med covid-19. Vidare ämnar den här studien också till att kunna se hur dessa hälsoriskkommunikationsbudskap förhåller sig till respektive lands regerings strategier för hantering och bekämpning av viruset.
Teori: Gestaltningsteorin samt Hallin och Mancinis teoretiska ramverk för komparativa studier av mediesystem.
Metod: Kvalitativ textanalys
Material: Faktabaserade texter av nyhetskaraktär från dagstidningarna Le Monde och Dagens Nyheter under tidsperioden 13-19 mars respektive 11-17 mars.
Resultat: Resultatet visar att kvaliteten på informationen om riskomfattning delvis är bristfällig. Den gestaltas mer alarmistiskt i Le Monde än Dagens Nyheter, där det snarare återfinns tendenser att vilja minska oron för att dö i covid-19. Detta stämmer väl överens med tonläget för respektive lands regerings strategier för hantering och bekämpning av viruset. Dagstidningarnas sätt att informera om självförmåga är anpassat efter vilka restriktioner och åtgärder som tagits i landet. Sensationalismen är inte särskilt påtaglig i mitt undersökningsmaterial. Dramatiken i den verkliga händelseutvecklingen har varit stark och tidningarna har inte behövt höja rösten ytterligare. Vidare påvisar mitt urval av artiklar att episodiska ramen dominerar i nyhetsrapporteringen av hälsorisker relaterade till covid-19, men att den tematiska ramen inte är helt frånvarande. Både Le Monde och Dagens Nyheter visar på en transparens av osäkerhet som finns gällande det nya coronaviruset. Den gestaltade ovissheten återfinns dock inte på samma sätt i Le Mondes beskrivningar av covid-19-relaterade politiska beslut. Ansvarsfrågan uttrycks inte alltid manifest, vissa budskap återfinns latent i texten. Journalistiken i Dagens Nyheter innehåller fler budskap om individens personliga ansvar, både för sig själv och för andra. Kritiska frågor till statsmakten är mindre förekommande i den franska dagstidningen än i den svenska, vilket skulle kunna vara ett uttryck för det mediesystem respektive land är placerat i. Le Monde har under jämförelseperioden oftare än Dagens Nyheter fångat upp och skildrat hur vanliga människor påverkas av krisen. Fler artiklar tar utgångspunkt i människors individuella upplevelser och en iakttagelse är också att språket i många fall är mer målande.