En kvalitativ studie som bygger på ett externs uppdrag från stadskansliets informationsgrupp

Titel: Hur ser stadsdelsnämnden på sin uppgift att föra ut samhällsinformation till etniska minoriteter? Författare: Nina Sunde, Charlotta Dahlin-Johansson Kurs: Fortsättningskurs, C-uppsats, 10 p Termin: Vårterminen 2003 Vi har fått i uppdrag av stadskansliets informationsgrupp i Göteborg att behandla problematiken med den kombinerade ord- och kulturförståelsen i myndighetsinformationen. Det primära syftet med studien är att undersöka hur stadsdelsnämnden ser på sin uppgift att föra ut information till etniska minoriteter. Vi syftar då främst på den samhällsinformation som skall nå ut till etniska minoriteter. Vidare vill vi undersöka hur de informationsansvariga ser på den kombinerade språkproblematiken och bristande kunskapen som finns bland etniska grupper om den svenska samhällsstrukturen. Med tanke på den expansiva och mångkulturella utveckling som finns mitt ibland oss har vi också för avsikt att ta reda på hur stadsdelsnämnderna ser på den egna kulturella kompetensen. Vår studie är av kvalitativ art och bygger på sex informantintervjuer (samtalsintervjuer per telefon) med informationsansvariga på två strategiskt utvalda stadsdelnämnder vardera i storstäderna Göteborg, Stockholm och Malmö. För att problematisera ämnet har vi också för avsikt att jämföra om det råder någon skillnad i informationspolicyn mellan de stadsdelsnämnder som ligger i invandrartäta respektive invändarglesa områden. Vi har dragit nytta av tidigare forskning, en studie om Backabranden 1998 av Larsson och Norstedt samt en D-uppsats av Wallenlind- Nuvungas om Storsatsningen i Biskopsgården som i likhet med vår studie behandlar problematiken med bristande kommunikation mellan myndigheter och etniska minoriteter. Annan litteratur har vi fått genom förmedling av Ulla Berglindh som håller kurser i interkulturell kommunikation på Pedagogen. Undersökningen visade på att samtlig myndighetsinformation sker på lätt svenska med möjlighet till flexibilitet i invandrartäta stadsdelar. De flesta informanter har en positiv inställning till den antagna informationspolicyn, även om de framkommit att medborgarnas möjligheter till respons på informationen är minimal och alltså inte undergått en ordentlig utvärdering. Detta beror bl.a. på valda informationskanaler. Man såg det generella i informationspolicyns utformande som en stor fördel men medgav även att det fanns brister i implementeringen av policyn. Som väntat var den kulturella kompetensen högre i de invandrartäta stadsdelarna eftersom man i sitt dagliga arbete hade en nära kontakt med de etniska grupperna. Här användes även informationspolicyn flexiblare. Genom att integrera det svenska språket med invandrarspråk upplevde man att man åstadkom sina mål att nå ut med sitt budskap. En blandning och flexibilitet ansågs öka förståelsen av den svenska samhällsstrukturen.