”INGEN KÄNNER OSS LIKSOM, DET ÄR INGEN SOM FRÅGAT”
En kvalitativ studie om hur ensamkommande, afghanska killar upplever medierapporteringen om dem
Syfte: Studien syftar till att få en förståelse för hur ensamkommande killar från Afghanistan uppfattar medierapporteringen om dem och deras situation, samt om och isåfall hur det påverkar dem. Syftet är också att undersöka gruppens förtroende för medierna och om de upplever att rapporteringen om dem har förändrats över tid.
Teori: Det teoretiska ramverket utgår från tidigare forskning om medieupplevelser och medieförtroende, samt har en grund i gestaltningsteorin
Metod: Fokusgrupper
Material: Tre fokusgrupper med sammanlagt 11 ensamkommande afghanska killar
Resultat: Resultatet visar att gruppens generella uppfattning om medierapporteringen om dem är negativ och att detta påverkar dem på olika sätt. Detta både på ett personligt plan, kring hur de pratar om sin bakgrund och bemöter andra men också deras medieförtroende. Det fanns nyanser i svaren där ett fåtal respondenter generellt litade på svenska medier och ett större antal upplevde skillnader mellan olika mediekanalers rapportering, där ett par upplevdes rapportera mer positivt. Alla respondenter upplevde att medierapporteringen om dem förändrats över tid och blivit mer negativ. De upplevde också att medierna rapporterade på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten, vilket var ett av de största skälen till det låga medieförtroendet.