“Man kände det kalla stålet” eller “Jag kände mig faktiskt som jämlik”

ABSTRACT Titel ”Man kände det kalla stålet” eller ”Jag kände mig faktiskt som jämlik” En kvalitativ studie om hur några fastighetsägare upplevde kontakten med Stadsbyggnadskontoret inför en detaljplaneändring Författare Lena Kolvik Hallgren Kurs Medie- och kommunikationsvetenskap, Fördjupningskursen, Intstitutionen för Journalistik och Masskommunikation, Göteborgs universitet Termin Vårterminen 2000 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka hur sakägarna för detaljplanen ”Småhus och verksamheter öster om Klåvavägen, Västra Lyckhem” i stadsdelen Askim i Göteborg, upplevde samrådsförfarandet i samband med detaljplanens utformning. Metod Kvalitativa telefonintervjuer Material Intervjuer med personerna i sakägarkretsen för detaljplanen angiven ovan Huvudresultat Bland sakägarna kan tre olika grupper urskiljas, gynnade, missgynnade och opåverkade, vilka upplevde samrådsförfarandet på olika vis. Den faktor som tydligast påverkade upplevelsen är vilka konsekvenser sakägaren ansåg att den nya detaljplanen har fått för den egna fastigheten. Förkunskaper om planförslaget verkar också ha inverkat på upplevelsen av samrådsför-farandet. De som kände sig gynnade, inklusive initiativtagarna till plan-ändringen, var genomgående positiva till samrådsförfarandet. De ansåg att de fått gehör för sina åsikter, sannolikt beroende på att de till stor del fått sina önskemål tillgodosedda och att planändringen medförde en positiv förändring för den egna fastigheten. Initiativtagarnas positiva inställning har förmodligen också att göra med deras goda förkunskaper om planförslaget till följd av att de tidigt deltog i planprocessen. De som kände sig missgyn-nade upplevde samrådsförfarandet mer negativt. De ansåg att den egna fastigheten ”drabbats” i negativ riktning av den nya planen. De ur denna grupp som framfört synpunkter till Stadsbyggnadskontoret upplevde inte att de fått gehör. Den största gruppen utgörs av de som kände sig opåverkade av planändringen, eftersom de ansåg att planen inte inverkade på den egna fastigheten. De hade därför inte engagerat sig i planfrågan och ställde sig ganska neutrala till samrådsförfarandet. Genomgående för alla tre grup-perna märks dock en svag tilltro till att sk vanliga medborgare har möjlighet att påverka en detaljplans utformning. Sannolikt skulle deras attityd i denna fråga kunna förändras om Stadsbyggnadskontoret i högre utsträckning, i ett tidigt skede, efterfrågde människors erfarenheter och åsikter om sin när-miljö och sedan använde dem som rådgivare under hela planprocessen.