När allvar blir underhållning
En kvalitativ textanalys av samhällssynen i samhällsmagasinet Faktum
Abstract Titel: När allvar blir underhållning – en kvalitativ textanalys av samhällssynen i samhällsmagasinet Faktum Författare: Petter Blomqvist & Helena Larsson Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap, fördjupningskurs C Termin: Vårterminen 2005 Syfte: Vilken samhällssyn präglar journalistiken i samhällsmagasinet Faktum? Metod: Kvalitativ textanalys Material: Ett avsnitt av Faktum från vårsäsongen 2005 Huvudresultat: Huvudresultaten av analysen av Faktum visar att de postmoderna berättardragen är betydande för framställningen av de personer som medverkar i programmet. De tre inslagen iavsnittet föjer samma berättarstruktur med en hög grad av exempelvis dramatisering, förenkling och tillspetsing men inslagen skiljer sig däremot åt vad gäller användandet av humor. De finns tre nivåer av seriositet i programmet, vilket speglas i humorns funktion i tre inslagen. Det första inslaget om det danska försvaret använder en slags svart ironisk humor där en allvarlig kontext iförhållande till ett relativt oseriöst innehåll skapar en slags tragikomisk humor. I tragikomiken ligger en kritik mot det danska försvaret. De andra inslaget om Värmlands hemvärn använder en direkt form av humor samt ironi som uppstår när det oseriösa innehållet sätt i en kontext av allvar. Humorn i detta inslag har en sketchliknande funktion utan någon direkt kritisk betydelse. Det tredje inslaget om en vapenvägrare i Israel har en avsaknad av humor och ironi, vilket gör att inslaget framställs som väldig seriöst och viktigt. Det finns tydliga mönster i hur Faktum framställer olika människor. De finns en tydlig polarisering mellan kollektiv-individ och makt-vanmakt där de personer som framställs som individer och vanmäktiga utgör ett ”vi” medan de som framställs som företrädare för ett kollektiv och som mäktiga istället utgör ett ”de”. De som framställs som vanmäktiga individer ges stort utrymme i programmet och det är ur deras synvinkel berättandet görs medan de som framställs som företrädare för maktkollektiv ges litet utyrymme. Det finns i Faktum en kritik mot maktkollektiv och en syn på den lilla människan som vanmäktig gentemot ett system. Den makttyp som framställs som eftersträvansvärd är den kompetensbaserade auktoritetsmakten, vilken till exempel vapenvägraren i Israelinslaget representerar medan man i Faktums framställaning ser mycket negativt på den typ av tvångsmakt som militären och polisen representerar. Binära motsatser var lätta att urskilja i två av inslagen, vilket tyder på tydliga roller och på ett ”vi” och- ”de”-tänkande i programmet. I det sketchliknande inslaget om hemvärnet var de binära motsatserna svårare att urskilja eftersom detta inslag inte skildrar en konflikt. Människosynen är överlag optimistsik i programmet men det finns även drag av pessimistisk människosyn beroende på hur man väljer att betrakta de danska soldaterna. Samhällsynen i Faktum kan överlag benämnas som individualistisk och anti-elitistisk men med drag av kollektivistisk samhällssyn.