Strategisk kriskommunikation 2.0?
En uppsats om strategisk kriskommunikation i sociala medier.
Titel: Strategisk kriskommunikation 2.0? – En uppsats om strategisk kriskommunikation i sociala medier. Författare: Joseph Borenstein. Uppdragsgivare: Cohn & Wolfe. Kurs: Examensarbeteete i Medie- och kommunikationsvetenskap. Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Termin: Vårterminen 2012. Handledare: Bengt Johansson. Sidantal: 42 Antal ord: 14 978 (exklusive framsida, innehållsförteckning, referenslista och bilaga). Syfte: Att studera hur kriskommunikatörer ser på strategisk kriskommunikation i sociala medier. Metod: Kvalitativa samtalsintervjuer av respondentkaraktär. Material: Fem samtalsintervjuer med kriskommunikatörer från både utförar- och beställarsidan av kommunikationsbranschen. Huvudresultat: De största fördelarna med att finnas i sociala medier är möjligheten att ge företaget en egen röst, chansen att få ut sitt budskap och möjligheten till relationsskapande. Samtidigt krävs det större personella resurser och man vet inte alltid vilken typ av inlägg man skall besvara. Det är i det strategiska kriskommunikationsarbetet mycket viktigt att bygga upp relationer i sociala medier, och ett förtroendekapital kan hjälpa ett företag såväl, före, som under och efter en kris. Kriskommunikatörer ser strategisk kriskommunikation i sociala medier som något avgörande, men samtidigt är det få företag som integrerat sociala medier i sin krisplan. Det finns avgörande skillnader mellan hur beställare och utförare ser på varandra och varandras synsätt. Avslutningsvis menar jag att det inte entydigt går att tala om ”Strategisk kriskommunikation 2.0”, även om kriskommunikatörerna säkerligen når dit inom några år.