Purpose: To examine and evaluate the work process of increasing the amount of women in the content of two daily newspapers. Furthermore we want to evaluate the factors that led to a positive result. Question formulations: 1) Did the newspaper´s plans on changing their content for a better balance between genders become real? 2) Did the work increase the amount of women in the newspaper content or which results did it carry? 3) What can other newspapers learn from the results of their different processes of change?
Författararkiv: linneus
Kriminalbevakningens dilemma.
Att förstå hur bevakningen av gängkriminalitet och organiserad brottslighet i Göteborg har sett ut i Göteborgs-Posten mellan 2005-01-01 och 2007-12-31, samt varför den har fått en så stor plats i tidningen. Att sedan också resonera kring de effekter rapporteringen kan ha på övriga samhället.
Speglingar av ljus och mörker.
Från att det tidigare varit enbast mycket offentliga personer med allmänintresse som omskrevs vid självmord, så har gränserna flyttats successivt så att det i kvällspressen, Aftonbladet och Expressen, skrivs även om idrottare och artister, även sådana personer som inte räknas till mycket offentliga. Pressen namnpublicerar och självmorden beskrivs detaljerat på ett ingående sätt, där mycket av den dödes privatliv öppnas upp. I samband med en sådan rapportering exponeras anhöriga i text och bild. Ibland är det en anhörig som öppnar upp sitt privatliv med den döde, och blir den som beskriver problematiken. Detta faktum tillsammans med att den döde var av stort allmänintresse motiverar att den döde och de anhöriga exponeras. Det är inte självklart var gränserna går pressetiskt, känslan i magen säger en sak men publiceringsreglerna tillåter en annan. Anhörigas uppfattning möter ansvarige utgivarens, journalistens och till sist läsaren och allmänheten. Det är stora skillnader i rapporteringen mellan morgontidningarna i studien och kvällstidningarna.
”201 ARTIKLAR”
Vi vill med den här uppsatsen undersöka, analysera och kommentera mediebilden av Feministiskt initiativ under perioden mellan 2005-04-10 och 2007-04-10. Det har många gånger hävdats att de svenska medierna behandlade Fi på ett orättvist sätt, vi vill därför titta på underliggande strukturer och faktorer som ligger bakom den mediebild som faktiskt gavs av partiet. I vår studie undersöker vi fyra stora svenska tidningar, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Vi motiverar de här valen med att vi både vill undersöka dags- och kvällspress samt att vi vill undvika tidningar som är alltför lokalanknutna. Vi inledde vår studie med att använda oss av webbaserade mediearkiv för att ta reda på hur mycket som faktiskt skrevs om Fi i de olika tidningarna under perioden. Efter att ha samlat in den här informationen kunde vi ganska enkelt identifiera fyra perioder där antalet artiklar var större än normalt. Vi valde därför att analysera dessa perioder noggrannare. Det gjorde vi genom att gå in och titta på olika aspekter i varje artikel, till exempel artikelns storlek, journalistens kön och huruvida man gör ett tydligt ställningstagande för eller emot Fi. I vårt faktiska projektarbete intervjuar vi representanter för Fi, journalister och forskare, för att kunna ytterligare fördjupa våra analyser. Det var redan från början intressant för oss att ta reda på hur Fi-medlemmarna själva såg på medierapportering och hur den påverkade det politiska arbetet. Om man tittar på den statistik vår undersökning producerat kan man dra en del slutsatser. Till exempel är det tydligt att det finns betydligt fler artiklar som tar ställning emot Fi än de som tar ställning för partiet. Intressant är också att det inte finns någon samhörighet mellan journalisternas könstillhörighet och de åsikter de representerar. Kvinnliga journalister är precis lika kritiska mot Fi som sina manliga kollegor. När det gäller återkommande element i rapporteringen är det till exempel väldigt vanligt att Fi inte tillåts kommentera kritik som framförts mot partiet. Istället är det vanligt att man, när man tillfrågas, får frågor om ämnen som inte har med politik att göra. Istället handlar det i stor utsträckning om att kommentera problem inom partiet eller andra partimedlemmars privata angelägenheter.
