Majoriteten av ekonomistudenterna vid tre lärosäten i sydvästra Sverige arbetar vid sidan av studierna. Detta trots att de studerar på heltid. Det visar en undersökning som genomförts av journaliststudenter vid Göteborgs universitet. De undersökta lärosätena är Göteborgs universitet, Högskolan i Halmstad, samt Lunds universitet. Undersökningen visar också att det finns tydliga skillnader mellan de olika lärosätena. Vid Lunds universitet är det 51 procent av studenterna som har arbeten vid sidan av heltidsstudierna. Vid Högskolan i Halmstad ligger motsvarande siffra på 65 procent. Men flest arbetande studenter fanns vid Göteborgs universitet, där 71 procent av de undersökta studenterna har extrajobb. Den sammanlagda siffran för alla tre lärosäten ligger på 63 procent. Studierektorerna vid de undersökta lärosätena är oroliga för att studierna ska påverkas av att studenterna arbetar för mycket. – Vi tycker att vi har kunnat se ett försämrat resultat när vi rättar tentor. Det känns som att de inte prioriterar skolan, säger Anneli Eriksson, administrativ studierektor vid Göteborgs universitet. Nikos Macheridis är studierektor vid Lunds universitet och han instämmer, även om han inte kunnat se samma försämrade studieresultat. – Det är klart att det kan påverka studierna. Men vi kan inte lägga oss i deras fritid, säger han. Den vanligaste anledningen till extrajobbande är att man vill ha extra fickpengar. Detta trots att en hel del av de arbetande studenterna uppgivit att deras jobb på något sätt är kopplat till deras studier. Men även här finns stora skillnader. Vid Göteborgs universitet är det 58 procent av de arbetande studenterna som uppgivit att deras arbete är kopplat till studierna. Motsvarande siffra vid Lunds universitet ligger på 51 procent. Men vid Högskolan i Halmstad är det endast 24 procent av de arbetande studenterna som anser att deras jobb är kopplat till studierna. Amanda Bengtsson är ekonomistudent vid Lunds universitet och arbetar i livsmedelsbutik vid sidan av studierna. Dessutom får hon fullt studiemedel. Hon menar dock att det inte påverkar hennes studier negativt. – Nej, snarare tvärtom. Jag får möjlighet att koppla av en stund och blir då mer alert. Jag klarar alla mina tentor, men det stör mig att jag ska behöva tänka på att jag inte får tjäna för mycket för då blir jag återbetalningsskyldig, säger hon.

I oktober 2013 lade den styrande Aberegeringen fram ett lagförslag som skulle tillåta den japanska regeringen att hemligstämpla försvarsinformation. Förslaget presenterades för Japans parlament där den också blev godkänd i december samma år. Sedan går det fort. Den trettonde december 2013, endast en dryg vecka efter att förslaget först blivit godkänt fattar parlamentet beslutet att anta lagen och att den ska gälla från december året därpå. Under denna period har demonstrationer genomförts i protest mot den nya lagen och i förhoppning att parlamentet skulle välja att avbryta lagstiftningsprocessen. Sekretesslagen har fått stort utrymme i amerikansk media där den nästintill uteslutande kritiseras för att bland annat begränsa den undersökande journalistiken. Enligt flera av Japans ledande dagstidningar skulle lagen tillåta nästintill obegränsade möjligheter att hemligstämpla vilken information som helst. Opinionsundersökningar genomförda av bland andra den japanska dagstidningen Asahi Shimbun visar att japaner är kritisk inställda till sekretesslagen men även missnöjda med japansk massmedia som redan nu spelar en alltför passiv roll i återspeglingen av nyheter. Anhängare till lagen menar att skyddet mot spioneri blir starkare och att utbytet av känslig information med nära allierade, såsom USA skulle underlättas. Men kan det finnas andra syften bakom? Kan den utökade sekretesslagen på sikt även innebära ett hot mot pressfriheten i landet?

1994 arrangerades de XVII olympiska vinterspelen i Lillehammer i Norge. Den lilla staden i centrala Norge blev då helt plötsligt centrum för världens uppmärksamhet och fick arenor för många miljoner norska kronor. Kritiska röster menade att Lillehammer var för litet för att förvalta de anläggningar som byggdes med statliga medel, medan andra menade att staden skulle blomstra. Två decennier senare kan man se resultatet, Lillehammer är fortfarande en slumrande småstad men arenorna används och turismen har ökat. Vi har undersökt offentlig statistik över turism, högre utbildning och befolkning för att se om det fått de effekter som man ville. Samtliga dessa områden har haft en positiv utveckling sedan 1994, men enligt forskaren Jon Teigland är effekterna överdrivna och kan delvis förklaras med andra faktorer. På plats i Lillehammer har vi besökt anläggningar och pratat med ansvariga politiker, forskare och representanter från turistnäringen. De ger en annan bild än Jon Teigland. Sedan 1994 har Lillehammer definierats av OS och staden vill söka OS igen. Det här reportaget och sidotexterna är en lägesrapport för hur det ser ut i Lillehammer 2015 med bakgrund av OS som ägde rum för drygt tjugo år sedan.

De flesta har någon gång i sitt liv lånat en bok, film eller CD-­‐skiva på ett bibliotek. Några har spelat teater genom den kommunala kulturskolan eller provat på något instrument via musikskolan. Den kommunala kulturpolitiken kommer vi i kontakt med oftare än vi tror. Men beroende på var du bor någonstans i landet så finns det inte samma möjligheter att ta del av den här typen av kulturverksamhet. Det råder mycket stora skillnader mellan hur mycket Sveriges kommuner lägger på kulturområdet. Under 2014 skiljde det mer än 2000 kronor per person i kultursatsningar mellan den kommun som lade mest pengar på kultur och den som lade minst. I min undersökning har jag kartlagt hur mycket Sveriges kommuner lade på kulturområdet under 2014. Det är en studie av hur pengarna är fördelade kring fyra olika områden: allmän kulturverksamhet, bibliotek, musik-­ och kulturskola och stöd till studieorganisationer. Genom samtalsintervjuer bidrar jag med fördjupad kunskap om vad pengarna går till och varför kultursatsningarna skiljer sig åt. Vad pengarna går till är en komplex fråga då varje kommun är unik men oavsett om kommunen lägger mycket eller lite pengar på kulturverksamhet är biblioteken den kommunala kulturpolitikens ryggrad.