På de stora universiteten i Sverige finns tusentals människoben. En bit historia från en av de mörkaste epokerna i universitetens historia och som i modern tid blivit ett svårt etiskt dilemma. De anatomiska institutionerna i Uppsala, Lund och på Karolinska institutet samlade under andra halvan av 1800-talet och första halvan av 1900-talet in stora mängder ben, skallar och olika organ inlagda i sprit.
Skelettmaterialen användes sedan för att klassificera och kategorisera människor utifrån deras ursprung, ras och sociala status.
Den svenska rasforskningen försvann med tiden, men inte samlingarna. Vad hände med samlingarna efteråt?
I det här arbetet ger vi en unik inblick i vad som hände med samlingarna efter att de anatomiska institutionerna lades ner på 1990-talet. Genom att gå igenom handlingarna kan vi visa hur en bortglömd del av universitetens historia åter fått liv
och hur den flyttats runt efter att de anatomiska institutionerna lagts ner. Vad hände med samlingarna? Hur har synen förändrats på dem och hur förhåller man sig till
dem idag?
I detta arbete har vi kunnat visa att samlingarna har flyttat på sig mycket. Men vi har också kunnat se att synen på samlingarna har förändrats under åren. På 1990-talet
fanns en vilja att ta avstånd från samlingarna och man värderade dem relativt lågt. På alla tre universiteten valde man att göra sig av med samlingarna. På mitten av 00-talet fick fler aktörer upp ögonen för samlingarna och det är även under den här perioden som ursprungsbefolkningar börjar kräva tillbaka sina förfäder som finns i samlingarna. På senare år har universiteten tagit tillbaka samlingarna och börjat
inventera dessa. Arbetet med att ta fram ny riktlinjer för hur man ska hantera dessa kvarlevor håller också på att tas fram.

De osynliga flickorna
I medierapporteringen av ensamkommande barn är det nästan alltid killar som uppmärksammas. Ofta är det de som tvingas bli soldater och ses som starka nog för en farlig resa över världen. Men även flickor flyr. De gör dessutom en farligare resa. En resa som kan sluta med död, prostitution eller våldtäkt. Så vad kan få dem att göra den
farliga resan?
“Männen ska vid det andra tillfället som de kom till familjens hus ha fört bort och våldtagit systern samt dödat henne och B. Männen har sagt till A att de ska ta henne nästa gång.“
I vår undersökning har vi studerat varför flickor flyr. Vi undersökte detta genom att läsa domar från Migrationsdomstolen. I dessa skrivs det oftast vilka skäl personerna angivit som orsak till deras flykt. Utdraget ovan är bara ett exempel. De berättelser vi där läste kan för många av oss te sig närmast overkliga. Det är berättelser om våld, sexuella övergrepp, flickor som används som bytesvaror och mycket mer.
Många av dessa flickor är nu några av oss, de är svenskar. Och för att ge dem ett ansikte, för att bättre förstå dem, har vi intervjuat fyra flickor som på egen hand har tagit sig till
Sverige.

Många bedömare anser att det råder bostadsbrist i Sverige. I Göteborg uppskattas att cirka 3000 till 4000 nya bostäder behöver byggas varje år. En av orsakerna till att det inte byggs i tillräckligt hög takt är många detaljplaner tvingas genomgå överklagandeprocesser som ofta kan ta ett år i anspråk när flera instanser ska pröva antagandet. Det är närboende och sakägare som har rätten att överklaga.
Detta examensarbete undersöker vad de som överklagat detaljplaner i Göteborgs stad egentligen angett för skäl i sina överklaganden. Vidare undersöks också hur många detaljplaner som faktiskt blivit stoppade på grund av ett överklagande. Perioden som undersökts är 2015 och 2016.
Undersökningen visar att de allra flesta skäl till överklaganden, cirka två tredjedelar, kan sägas utgå ifrån oro för den enskildas situation. Det handlar om exempelvis insyn, skuggning och förändring av närområdet. En tredjedel handlade istället om formella fel i detaljplaneprocessen eller intressen som rör allmänheten. Det överklagande som stoppade en detaljplan handlade om ett formellt fel i beslutet.
Resultatet visar också att det endast var en detaljplan av totalt 96 som stoppades av ett överklagande, även om det vid tidpunkten för undersökningen fanns några processer som ej ännu var avgjorda.

30 år efter att dubbelspåret i Varberg började diskuteras finns flaskhalsen, sträckan med enbart enkelspår, fortfarande kvar. Västkustbanan ska vara en brygga till kontinenten men
hindras av dessa flaskhalsar. Frågan kvarstår varför dubbelspåret dröjt och varför projekt Varbergstunneln skjutits framåt under en sådan lång tid.
Enligt utvalda politiker och tjänstemän i Varbergs kommun finns det fem samverkande anledningar till att projekt Varbergstunneln inte står färdigt idag. En av dessa är nedprioritering från staten.
– Västkustbanan har inte tillmätts högre betydelse än det vi ser idag. Att vi inte har dubbelspår idag har en nationell förklaring, säger kommundirektör Carl Bartler.
I en undersökning från JMG får politiker och tjänstemän från 1990-talet samt 2010-talet berätta sina versioner av händelseförloppet. Undersökningen består av åtta semistrukturerade intervjuer med politiker och tjänstemän i Varbergs kommun.
Genom undersökningen framkom mönster och teman i respondenternas svar, ofta kopplade till partitillhörigheten. De berättar att det finns fem samverkande anledningar till att Varbergstunneln inte står klar idag. Dessa består av en ny miljölagstiftning från 1999, Hallandsåsens tekniska
svårigheter, ett bristande lobbyarbete, en problematisk medfinansiering samt en nedprioritering av projektet från regering och Trafikverk.
– Ett tag var vi nära att gå i mål, men då kom den nya miljöbalken. Det blev mer komplext när den kom. Det skulle jag säga är den viktigaste fördröjningsfaktorn, säger kommunstyrelsens före detta ordförande Gösta Bergenheim.

Dagligen inleds 1 199 djurförsök i Sverige. För att få utföras krävs ett etiskt godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. I vart fjäre beslut under 2016 deltog forskarledamöter i beslut när det fanns koppling till den sökande.
De djurförsöksetiska nämnderna består av forskare och personal inom djurförsök, nämndemän och representanter för djurskyddsorganisationer. Tillsammans väger de djurets lidande mot allmänhetens nytta för att besluta om de etiska ansökningarna om djurförsök. Det var i alla fall det som var tanken när nämndernas beslut blev avgörande 1998. I verkligheten tycks den större gruppen forskare och försöksdjurspersonal besitta makten. Dessutom tycks de delta i beslut om kollegornas ansökningar.
Redan 2000 kritiserades sex av sju djurförsöksetiska nämnder av JO för jäv. Skälet var att forskarledamöterna deltog i handläggningen av etiska ansökningar som kom från samma arbetsgivare som de själva jobbade för. Samma kritik riktades mot tre av sex nämnder 2010. Trots det valde dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandssons att inte ingripa, utan menade att det var upp till nämnderna och ordförandena att ta till sig av kritiken.
I en omfattande genomlysning av samtliga regionala djurförsöksetiska nämnders beslut tagna under 2016 tas för första gången i nämndernas nära 20-åriga historia ett helhetsgrepp på jävsproblematiken. Granskningen visar att rutinerna till viss del följs hårdare idag, men fortfarande deltar forskare på universitet i beslut som kommer från den egna institutionen.

Transpersoner ska ha samma rätt till assisterad befruktning som cispersoner. Ändå finns inte transpersoner som blivit tvångssteriliserade inkluderade i de nationella riktlinjer som finns gällande offentligt finansierad assisterad befruktning.
– Det leder till en stor osäkerhet, både inom vården och hos de berörda när det inte finns klara riktlinjer för vad som gäller för transpersoner, säger Anna Nordqvist, projektledare för
organisationen HBTQ-familjer.
I undersökningen, gjord av JMG, har en enkät skickats ut till alla landsting i Sverige för att reda ut vad som gäller för transpersoner som blivit tvångssteriliserade i reproduktionsvården.
Sammanfattningsvis visar undersökningen att nästan alla landsting skulle erbjuda transpersoner som blivit tvångssteriliserade offentligt finansierad assisterad befruktning – men det finns inga nationella riktlinjer som stödjer detta. Både Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen har tagit fram stödmaterial till landstingen som handlar om vilka regler och riktlinjer landstingen ska
utgå ifrån när det gäller offentligt finansierad assisterad befruktning. Men orden transperson, transsexuell, tvångssteriliserad eller könsdysfori finns inte inkluderade i dessa.
– Rekommendationen utgår från ett medicinskt perspektiv. Vi utgår från biologiskt kön, inte det juridiska perspektivet. Har man ägg så är man biologiskt kvinna, säger Åsa Sandgren Åkerman, gruppchef för avdelningen vård och hälsa på SKL.
Fastän de flesta landsting skulle erbjuda offentligt finansierad assisterad befruktning till transpersoner som blivit tvångssteriliserade finns det utrymme för stor osäkerhet. Många landsting utgår från teoretiska resonemang och är osäkra på hur de skulle hantera frågan. Region Gotland är
ett exempel.
– Men vi skulle inte säga blankt nej. Skulle vi råka ut för det så skulle vi resonera med andra landsting för att få tips och råd. Vi vet inte riktigt hur vi skulle hantera det, säger Åsa Hedqvist,
resursområdeschef på Region Gotland.

Hur jämställd är Göteborgs rockscen?
Hårdrock har länge varit en mansdominerad genre. Men nu diskuteras jämställdhet allt oftare, även inom rockscenen. Vi har undersökt hur besökarna på Göteborgs rockklubbar upplever särbehandling på grund av kön.
Ifrågasättande, tafsande och bröliga män. Så beskriver de personer vi har pratat med den miljö som många kvinnor möter på Göteborgs rockklubbar. Men samtidigt målar de upp en bild av en miljö som är mer accepterande och välkomnande än andra sorters klubbar.
När många andra musikgenres har haft sina egna feministiska rörelser, såsom punkens riot grrrl, dröjde det innan jämställdhet började diskuteras inom den mansdominerade hårdrocksscenen. Tidigare studier har visat på en ovälkomnande miljö för kvinnliga fans på rockklubbar.
Sedan mitten av 90-talet har Göteborg betraktats som en av världens hårdrockshuvudstäder. Med band som In Flames och At the Gates föddes the Gothenburg Sound, vilket satte Göteborg på hårdrockskartan. Under de 25 år som har passerat sedan staden fick en genre uppkallad efter sig har hårdrocksscenen i Göteborg vuxit sig stark. Det finns många klubbar som riktar in sig på just rock.
Vi har pratat med besökare från de tre rockklubbarna Sticky Fingers, Truckstop Alaska och Rockbaren för att ta reda på om de upplever skillnader i bemötande på grund av kön. Alla som vi pratade med upplever att det finns skillnader, men att dessa förekommer överallt och inte är unika för just hårdrocksscenen.

Den 13 februari 2017 meddelade Patent- och marknadsöverdomstolen att internetleverantören
Bredbandsbolaget måste blockera fildelningssajten The Pirate Bay och streamingsajten Swefilmer för sina kunder. Därmed skrevs också ett nytt kapitel i svensk IT- och rättshistoria:
för första gången någonsin ansågs en internetoperatör i civilrättslig mening medverka till intrång i upphovsrätten.
Att hemsidor likt The Pirate Bay blockeras och att internetleverantörer döms för medverkan till upphovsrättsintrång är dock ingenting nytt på varken nordisk eller europeisk nivå. I exempelvis Finland ålades The Pirate Bay med blockering redan 2012. Domstolen hänvisade
tydligt till EU-lagarna i allmänhet och Infosoc–direktivet i synnerhet; därmed tvingades också internetleverantörerna att vika sig. Ett ord i Infosoc–direktivets åttonde artikel kom att spela störst roll i sammanhanget. Ordet mellanhand.
Eftersom svensk och finsk lagstiftning till allra största del utgår från samma ursprungslag, är det intressant att se hur och varför det kommer sig att ländernas lagtolkningar tett sig så olika i liknande frågor. Även i de fall man följt EU–lag, som per automatik står över den nationella motsvarigheten. Finland valde tidigt att ordagrant implementera Infosoc–direktivet i sin egen lag, medan Sverige hänvisade till den självbestämmanderätt man tilldelats av EU och tolkade
översättningen av Infosoc-direktivet på sitt eget sätt. Resultatet blev ordet medverkande.
Syftet med studien är således att med utgång i domen mot Bredbandsbolaget studera, jämföra, analysera och tolka svensk och finsk lagstiftning. Hur har man valt att implementera EU–
rätten i sitt lands lagtexter? Hur har man formulerat sig? Hur ser lagarna ut? Och kommer Sverige bli mer likt Finland i framtiden eller inte?