I Sverige råder fortfarande boplikt för landshövdingar, vilken avskaffats i alla andra nordiska länder. Den innebär att landshövdingar är tvungna att bo i de fastigheter som anvisas dem av regeringen, vilket i 20 fall av 21 är länsresidens. En förmån på pappret som kan bli kostsam i praktiken. Svenska länsstyrelser lägger sammanlagt nästan 28 miljoner kronor varje år på hyra för residensen. Regeringen står bakom de villkor som finns gällande landshövdingars tjänstebostäder och har inga planer på att förändra dem för närvarande. Det ansvariga statsrådet Stefan Attefall tycker att landshövdingarnas boplikt i residens fyller en viktig funktion ur ett representativt perspektiv, medan Hans Mildenberger på Enheten för statlig förvaltning, hänvisar till symbolvärdet i att ha landshövdingar boende i länsresidens. Men alla är inte lika övertygade om relevansen i landshövdingarnas residensboende. Riksdagsledamoten Jenny Petersson (M) tycker att ämbetets boplikt i residens är en förlegad tradition, och Benny Hjern, professor i statsvetenskap vid den Internationella handelshögskolan i Jönköping, håller med henne.

Rosengård i Malmö, Tensta i Stockholm och Hjällbo i Göteborg. Miljonprogramsområden som blivit synonyma med vad många kallar invandrarområden och mångkultur. De fåtal gånger det rapporteras från förorten är det svarta rubriker om segregation, kriminalitet och utanförskap – och nästan alltid med gruppen invandrare i huvudrollen.

1. Hemsidestext IT-säkerhet är ett ämne som har blivit allt mer uppmärksammat på senare år efter medias rapportering om läckor, dataintrång och spridning av privat information på internet. Under 2013 blev det extra aktuellt efter whistleblowern Edward Snowdens avslöjanden om att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA ska ha fått direkt tillgång till personuppgifter från bland annat Facebook och Google. Frågan många ställt sig är: vem ser vad vi gör på nätet och hur används all information? Och hur blir det när man använder molntjänster, där all information lagras på internet istället för på datorns hårddisk? De senaste åren har molntjänster marscherat fram som den nya tidens lagringsmedium. Alla vill ha molntjänster. Privatpersoner, företag, myndigheter och skolor vill anpassa sig till det moderna IT-samhället. Men användningen av molntjänster är inte helt oproblematisk. Datainspektionen har granskat två kommuner som använt Googles molntjänst på sina kommunala skolor. Molntjänsten ger skolorna ett paket där man får både e-post, kalender, program för att skriva dokument i samt verktyg för att dela skoluppgifter och liknande – helt gratis. Men är det verkligen gratis? Datainspektionen menar att Googles avtal inte är förenliga med lagen och att man istället betalar med något annat – elevernas personuppgifter. I det här examensarbetet har vi kartlagt vilka kommuner i Sverige som använder Googles molntjänster i den kommunala grund- och gymnasieskolan, trots att Datainspektionen kritiserat Googles avtal i två kommuner. Resultatet visar inte bara att användningen är utbredd. Den visar dessutom att kommuner – helt medvetna om riskerna och vad lagen säger – fortsätter att använda tjänsterna ändå.

Här är berättelsen om mannen som kallas Mårdaklevsmördaren.

Hemsidestext Det finns en utpräglad rädsla att kulturjournalistiken blir allt mer urvattnad för varje år som går. Huvudfåran i kritiken är att allt sedan nöjet gjorde intåg i dagstidningarna och började blandas ihop med kulturen har kritiken minskat medan de lätta featureartiklarna och förhandsartiklarna har ökat. Men hur ser det ut egentligen? Stämmer verkligen de här teorierna? Jag har undersökt hur innehållet i sex svenska dagstidningar har förändrats mellan åren 1997 och 2012. Resultatet är att ganska lite faktiskt har hänt när det gäller innehållet i de undersökta tidningarna. I stort är det lika stor andel förhandsartiklar och samma uppdelning mellan olika ämnen 2012 som 1997. Även kritiken får ungefär samma utrymme då som nu. Men samtidigt finns det tendenser som visar på att något faktiskt har hänt, eller är på väg att hända, och på en punkt är förändringen tydlig. Vinjetten Nöje är på väg bort till förmån för vinjetten Kultur. I samtal med tidningarnas kultur- och nöjeschefer diskuterar jag resultaten, hur de ser på förändringarna och vad framtiden har att erbjuda för svensk kulturjournalistik.

Under de tre senaste åren har Transportstyrelsen inte gjort några oanmälda tillsyner på tågbolagen i Sverige. Det visar en undersökning som vi har gjort.

Webbtext Aktörerna i begravningsbranschen verkar inom ett väldigt känsligt område, där det är viktigt att allt går rätt till, och att ingen känner sig lurad. Kunderna är emotionella vilket gör att ett extra ansvar vilar på begravningsbyråerna. Trots det är det en sluten bransch, utan statlig tillsyn och där de enskilda aktörerna i mångt och mycket kontrollerar sig själva. Fonus, det överlägset största begravningsföretaget i Sverige, gick i mitten av 00-talet igenom en svår ekonomisk kris, som man dock lyckades vända på väldigt kort tid. Bland annat genom avveckling av verksamheten i Danmark och Finland, och en omfattande omorganisation av verksamheten i Sverige. Vi har tittat närmare på Fonus och ser i dag en organisation som är spretigare till sin bolagsstruktur. Numera äger Fonus franchisekedjor och enskilda byråer som verkar under andra namn. Även om deras uppdrag minskar lyckas de nu gå med mer vinst än redan innan krisen började. Fonus grundades utan enskilt vinstintresse, som en reaktion mot de privata begravningsaktörernas onödigt dyra priser, men hur ser de själva ut i dag? Istället för att prata om att sänka priserna talar de i dag om att vara prisvärda, ett begrepp som de själva menar är upp till betraktaren. Förutom att Fonus drivs som en ekonomisk förening har vi i dag svårt att se hur de skiljer sig från en privat begravningsentreprenör. När någon dör måste kroppen transporteras till ett bårhus. Avlider man på ett äldreboende eller annat boende i kommunal regi är detta kommunens ansvar, medan landstinget tar hand om dödsfall på övrig plats. Vi undersökte priserna för upphandlingar av bårtransporten i Sveriges alla kommuner och landsting. Vi fick en svarsfrekvens på 84 procent av kommunerna och 95 procent av landstingen. Priset kunde variera kraftigt. På landstingsnivå från 47 kronor upp till 4 370 kronor per transport. Det är också olika vem det är som i slutändan betalar för tjänsten – dödsboet eller skattebetalarna.

En elev dör i samband med en fest när han faller ner från Kemihuset på Chalmers campus. Ambulans får tillkallas två år i rad under nollningen. Studenter och lärare vittnar om en osund alkoholkultur.

Hemsidestext Blir man rik på att förmedla tolkar? – En granskning av de tolkförmedlingar som Migrationsverket har avtal med Enligt Migrationsverket själva gör de ”ofantligt” många reklamationer till tolkförmedlingar, de aktörer som verket bokar tolk genom. Kvaliteten på tolkningen är varierande och de som drabbas allra värst när tolkningen inte är korrekt är de som söker asyl. Rätten till tolk fyller en viktig funktion för en rättssäker behandling av asylansökan. Men det saknas tillsyn och kontroll över tolkförmedlingarna. Migrationsverket är en utav de största köparna av tolktjänster i samhället. Att få avtal med verket är värdefullt för tolkförmedlingarna som får in stora summor pengar på att förmedla tolkar till verket. Jag har granskat ekonomin i de bolag som har avtal med Migrationsverket. Några av ägarna blir rika på att förmedla tolkar – men tolkarna själva är dåligt betalda och har osäkra arbetsvillkor. Andra ägs av riskkapitalbolag med säten i lågskatteländer.

”Kolla upp vilket mord som helst i Göteborgs tingsrätt det senaste året. Jag lovar att det inte är en enda kvinna som är förordnad advokat”.