Syfte: Att undersöka hur medias rapportering har förändrats mellan två stora kriser, Estonia (1994) och Tsunamikatastrofen (2004). Undersökningen försöker främst svara på om svenska medier inom krisjournalistikens område har blivit mer eller mindre personifierade under de tio år som gått mellan händelserna. Ju närmre journalistiken kommer den enskilda individen desto större risk är det givetvis för att övertramp och integritetskränkningar görs mot den man kommer nära. Därför är personifieringsgraden en intressant faktor, även om ökad personifiering givetvis inte automatiskt måste innebära kränkt personlig integritet. Metod: Undersökningen som arbetet bygger på, är baserat på en kvalitativ innehållsanalys av artiklar som publicerades i Aftonbladet och Dagens Nyheter i samband med Estonia och Tsunamikatastrofen. De skillnader som upptäcktes mellan åren och tidningarna har vi sedan försökt förklara genom analys utifrån både teorier om medielogik och tillspetsning i en konkurrensutsatt medievärld, samt de eventuella förändringar som uppstått på grund av en ökad krishantering på redaktionerna efter den tragiska backabranden som inträffade mellan de båda kriserna i studien. Huvudresultat: Vårt resultat av undersökningen är att kvällstidningen Aftonbladet blivit mer personifierad under de tio åren mellan katastroferna. Samtidigt har inte morgontidningen Dagens Nyheter förändrats särskilt mycket. En förklaring till detta kan vara att Aftonbladet finansieras av lösnummerförsäljning och därför är mer mottaglig för mediekonkurrensen och därmed medielogiken än Dagens Nyheter som är prenumrationsbaserad.

Material: Tre tidningars material under tre månader som berörde fyra olika händelser. Intervjuer. Metod: Kvalitativ analys Med jämna mellanrum blossar det upp konstbråk i den svenska pressen. Senast var det Konstfackskandalen som diskuterades och den är ännu inte över. Frågeställningar: – Vi ville se hur ”konstskandaler” fungerar. – Vad är utmärkande för denna typ av mediehändelse? – Likheter/skillnader mellan de case vi granskat? Vad karaktäriserar den debatt som förs? Vi tog fram ett antal tidningar och samlade det relevanta materialet, och intervjuade även personer som var inblandade i händelserna. Vi har funnit att de olika redaktionerna på tidningarna spelar ganska distinkta roller i rapporteringen, och kan sägas ha olika förförståelser. – Nyhetsredaktionerna skriver inte om konst, annat än när den ger upphov till nyheter. Konsten behandlas inte här, utan det handlar framför allt om händelser och handlingar som konsten ger upphov till. – Ledarredaktionerna behandlar framför allt de olika politiska konsekvenser som händelserna får. I de fall de talar om konsten är det ofta i en nedlåtande ton. – Kulturredaktionerna tar ofta konstnärerna i försvar. De anser sig ha ett ansvar att bredda diskussionen, och att försöka göra komplexa konstfrågor begripliga för läsarna. Vi tror att en av anledningarna till att dessa skandaler uppstår är att det finns en klyfta mellan å ena sidan konstutövare och kritiker, å andra sidan grupper i befolkningen som har en negativ grundinställning till konst. Konstskandalerna vi granskat är sinsemellan olika, men de har det gemensamt att de aktualiserat olika i grunden politiska frågor, som debatterna sedan i stor utsträckning kommit att handla om.

Syfte: Att ta reda på hur utbudet för ungdomar ser ut i SVT, varför ungdomar sviker SVT, vad de tittar på istället och varför. Metod: Fokusgruppsintervjuer med ungdomar, kvalitativa intervjuer med forskare samt kvalitativa intervjuer med anställda på SVT. Material: Fokusgrupper genomförda med elever i åldrarna 14-18 på Frölundagymnasiet, Angeredsgymnasiet, Hovåsskolan och Nya Lundenskolan, samt kvalitativa intervjuer med forskare och anställda på SVT. Huvudresultat: Trots att SVT har högt förtroende hos svenskarna, oberoende av ålder, väljer ungdomar bort SVT för kommersiella kanaler. Ungdomarna tycker att SVT visar för många tunga program om verkligheten, de vill hellre titta på amerikansk fiktion. SVT är medvetna om ungdomarnas preferenser men menar att en del åldrar kan man helt enkelt inte nå. SVT gör idag inga renodlade ungdomsprogram. Istället satsar de på den breda publiken och själva berättandet, som de menar ska fånga alla. Någon plan för att förändra utbudet för att nå fler ungdomar har de inte. Istället ska det redan existerande utbudet föryngras genom ändringar i tilltal och programledarnas kläder.

Another part of Gothenburg consists of a quantitative study of forensic journalism in Gothenburg. The survey was based on an audit of GP, GT, Metro, TV4 Göteborg, Västekot and Västnytt, and their reporting of violent crimes during 90 days in 2009. After seven weeks, it resultet in a magazine. The purpose of this study was to find the relationship between where violent crimes were committed and which of these were reported in the Gothenburg media. To answer this we began asking ourselves three questions that we in these weeks sought to answer. – How proportional is the reporting of violent crimes in relation to the violent crime statistics in Gothenburgs varied districts? – How do media portray violence in Gothenburgs districts? – Why does the violent reporting look the way it does?