Abstract Titel Den så kallade verkligheten – en studie av diskursrepresentationer i Aktuellts och Rapports nyhetssändningar under George Bushs besök och EU-toppmötet i Göteborg 14-16/6 2001 Författare Frida Wainult & Christoffer Lärkner Antal sidor 65 Kurs Medie- och kommunikationsvetenskap, fortsättningskursen, Institutionen för Journalistik och Masskommunikation vid Göteborgs Universitet Termin Höstterminen 2001 Handledare Karin Fogelberg Syfte Att visa hur nyhetsrapporteringen i Aktuellts och Rapports huvudsändningar gestaltade händelserna i Göteborg under EU-toppmötet i juni 2001 Metod Kvalitativ metod, diskursanalys Material Inslag rörande president Bushs besök och Eu-toppmötet i Göteborg i Rapports huvudsändningar kl 19.30 samt Aktuellts huvudsändningar kl 21.00 under perioden 14-16e juni 2001 Huvudresultat Genom att titta på inslagen har vi urskiljt de olika aktörer som finns representerade i bild. Med hjälp av semiotisk teori har vi kunnat urskilja betydelsebärande tecken och koder i inslagen, och genom en paradigm/syntagmanalys har vi sedan kunnat se hur de olika diskurserna utvecklar sig i inslagen. De huvuddiskurser vi funnit är polisdiskursen, demonstrantdiskursen, politikerdiskursen, de vanliga människornas diskurs samt mediediskursen. De aktörer som ställs mot varandra är polis och demonstranter, och den egentliga konflikten mellan demonstranter och politiker kommer sällan eller aldrig till uttryck. Demonstrantdiskursen delas upp i två, en ”ond” och en ”god” där den onda demonstrantdiskursen kommer att dominera. I takt med att den ”onda” demonstrantdiskursen växer fram, förändras den till en början passiva bilden av polisen och de kommer nu att framstå som offer och utan kontroll. Detta motverkas i tal, där polisen kritiseras genomgående. Polisdiskursen framställs inte längre som offer och återfår kontrollen i de sista inslagen. Politikerdiskursen kännetecknas av paradigm som kostymer och glamourösa miljöer. En åtskillnad görs mellan svenska och utländska politiker, där de svenska framstår som ”uppspelta skolbarn” i mötet med ”de europeiska elefanterna”. De vanliga människornas diskurs har främst en funktion, nämligen som en verklighetsreferens åt tittaren. Mediadiskursen har en liknande funktion. Efter att ha analyserat dessa diskurser och de syntagm de utgörs av, har vi lyft analysen till en mer abstrakt nivå för att se hur metadiskursen kommer till uttryck. Genom metadiskursen, som uttrycker den dominerande ideologins värderingar i samhället, har vi analyserat den diskursordning som kommer till uttryck i inslagen. Vi ser hur polisen då den framställs som offer kritiseras därför att den har misslyckats med sin uppgift. Likaså betraktas de stenkastande aktivisterna som ”onda” därför att de bryter mot samhället ideologiska värderingar. Där polisens uppgift är att skydda samhället. Polisen kritiseras följaktligen då de misslyckas med sin uppgift, att skydda samhället, men kritiseras inte då skotten vid Vasaplatsen avlossas just eftersom det är polisens uppgift. Metadiskursens uttrycksmedel är olika tekniska koder, så som voxpop, pingpong-dialog etc som vi sett flera exempel på i inslagen. Dessa tekniska koder syftar att ge en verklighetskänsla och få oss som tittare att tro att det vi ser är verkligt och, framför allt, naturligt.
